Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
% u dr ii eken1), daher die Reduplicationssylbe schwächer und
rnehr andeutend, der Stamm tritt kraftig hervor, die Endungen
gewinnen eine besondere Gestalt11. Äfven i „Das Verbum11
uttryckes II, 180 på det allra bestämdaste den åsigt, att det
reduplicerade tempus på. -a i ocb med formen fått den
bestämmelsen att vara ett perfectum: „«ra;-«11, beter det, „ist
seinem Ursprunge nacb Perfect. Wie wäre aueh sonst die
Peiiectflexion möglich? Praesentisch gewordene Perfecta giebt
es yiele, perfectiscb gewordene Praesentia kaum111).
Tydligare kan knappast den mening uttryckas, hvilken vi
ock anse obestridlig: om perfectformen i sina olika moment
— reduplikationens bestämda gestalt, stammens vokalisation
och ändelserna — fått sin tillvaro såsom beteckning för
perfectum i motsats till det intensiva presens, så kan den
ej derjemte ursprungligen hafva egt den betydelse, till
hvilken formen uttrycker motsats2); finnas nu likväl i språket
verba, som ega denna (presens-) betydelse, så kan den ej
vara den ursprungliga; man kan ej tala om, att de
för-blifvit praesentia, utan måste säga, att de från att vara
perfecta blifvit praesentia. Att i många verb en sådan
öfver-gång skett från perfekt- till presensbetydelse, är en tydlig sak,
som både Curtius och alla andra erkänt och det utan att
inskränka sig till de fall, i hvilka historiskt den perfektiska
betydelsen förekommer jämte den presentiska. i’cm,*«3) är
historiskt lika godt presens som sto och är grekiskans enda
sätt att uttrycka „jag står“4); likväl antager Curtius utan
ri Spatieringen är af referenten.
2) ,,Es kann nicht Wunder nehmen, dass zu einer Zeit, da. dies alles
im Flusse wår, eine Reihe reduplicirter Formen äusserlich dieselbe
Regel annahm, während sie innerlick der urspriinglichen Bestimmung
dieses Sprachmittels (hvilket? reduplikationens i allmänhet eller
den för perfectum egendomliga reduplikationen jämte perfecti öfriga
formegendomligheter?) getreu blieb. — Die wortbildende
Reduplication erzeugt in zixquya, /tifivxa dieselben Endungen wie die
flex-ivische in W.oma, péiiimxa1’; Das Verbum II, 154.
3) 1. c. II, 158: „Man konnte in diesem Sinne primäre und secundäre
Perfectopraesentia unterscheiden. Secundär sind solche—(wie) iatty/.a,
welehes das Erstarren der Bewegung voraussetzt. die in YotuoSai —
liegt, pirliyAa in der Bedeutung ich bin ausgeschritten. stehe fest.“
’) I sammansättningar märkes mera den perfektiska betydelsen; jfr.
t. ex. rtsQiéoti-zEv, Thuc. I, 32; ätftoiäoi, ibdm. 61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
