Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare tid, nämligen från Aristophanes och särskildt i Platos
filosofiska språk, hade behofvet gjort sig gällande af
särskilde former för relativa och absoluta praeterita, och
perfectum hade då, på samme gång sjelfva formen blifvit mera
allmänt bruklig af alla verb efter en yngre typ (på -xa), äfven
utvidgat sin betydelse till det, som man kallar logiskt
perfectum, eller till att beteckna äfven det, som förut blifvit,
under det formen fordom blott utmärkte det, som är blifvet.
Om man bortser från den etymologiskt betänkliga åsigten
om det absoluta praeteritum såsom verbets äldsta form1)
och om praeteritibetydelsen i aoristens alla modi, eger helt
visst Nutzhorns åsigt om betydelsen af aoristus (indicativi)
sin fulla riktighet, men, såsom Johannsen i sin afhandling
om „Stoikernes Inddeling af Verbets Tider“ (Christiania 1875)
anmärker, ej blott för Homeri språk, utan för klassisk grekiska
i allmänhet. Grekisk aorist motsvarar öfverhufvud både i
hufvudsatser och förnämligast i bisatser ej blott vårt svenska
aorist-imperfectum, utan ock vårt perfectum, der det blott
är fråga om att angifva något i relation till den närvarande
tiden. Om Homerus eller Herodotus kunde vi väl säga, att
de fattade som berättelse eller, objektivt uttryckt,
åskådliggjorde såsom händelse, hvad vi angifva (konstatera2)) såsom
ett naket factum; men företeelsen förekommer i knappast
mindre omfång hos de med Homerus och Herodotus mest
olika författare. Så har t. ex. i nya testamentet på snart
sagdt oräkneliga ställen perfectum liksom af sig sjelf i den
svenska öfversättningen intagit den i originalet stående
aoristens plats. När det heter „Christus är uppstånden"
eller „Gud har gjort allt menniskoslägtet af ett blod“, kunna
vi knappast tänka oss meningen hafva varit att berätta något
såsom skeende i det förflutna, utan att angifva ett före det
närvarande fulländadt factum; dock heter det i grekiska
1; Denna åsigt genomgår ock Westphals grammatiska systeffi. — Jfr.
Curtius, das Verbum I, 35.
2 Delbriick. Altindische Tempuslekre p. 112: „das Perfectum (in der
Bedeutung 3)“ (d. v. s. den enda i Bräkmanaspråket) „constatirt
etwas als vergangenes, das Imperfectum erzählt“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
