Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
originalet r^cgS-tj ocli fVowjcrs’). När Xeuoplion vill säga:
„desse män hafva i förra tider utstått mycket för härens
bästa“, heter det ér röt tyngoa&ev /gövoi ej ueuoy-
S^xnrov. I motsats härtill brukas i allmänhet perfectum
endast, der det förflutnas resultat för och i det närvarande
skall betecknas; jfr. de med eftertryck sammanställda
tempora Aesch. Eum. 587 Tip> ^ijTsV eini ngonov si xméxrovag (O: om
Du är Din moders mördare); — Ixreivn (ja, jag dödade
henne)3).
Likväl äro motsatserne icke öfverallt lika bestämdt
ut-preglade. Det gifves för det första fall, der visserligen
hvardera formen har sin egendomliga betydelse, men der det
för sammanhanget kommer föga eller intet an, huruvida man
begagnar det ena eller det andra tempus. Så heter det hos
Lysias XII fin. «jojfconre, Biogclxare, nenov&rxre — och id. VI, 55
med samma allmänna betydelse: — «paregns txtTt uinbv
nuefiovna-bUSsts, r/xovtrars roc rov rov dfiagttjfiaTa; i tragedien i slutet af
en berättelse ungefär lika ofta narr yxovanq och navr ux^xouq;
Xen. C yr. III, 1. 18 ovttm yo&ov, ovnco éagnxnc’, jfr. Arist.
Acharn. 1—2 van Si) SéSrj-j’/jni lijv éftavtov xngS!m’, Sé j?«t«4).
— Men ej nog härmed; det gifves onekligen äfven fall, der
dessa två former liksom vexlat betydelser, så att aoristen
har betydelsen af ett presentiskt presens och perfectum af
ett perfectum logicum, i få fall med en lutning till verklig
’) Paul. Rom. IV, 25; Act. Apost. XVII, 26.
2) Xen. Anal). VI, 4, 31.
3) En eftertryckligare beteckning af detta perfectum praesens 1. in
praesenti är den särskildt hos Herodotus och Sophocles vanliga
omskrifningen med och perfecti eller aoristens participium;
Soph. Phil. 1234 ou åixi) Äapun1 e/öi; id. O. T. 700—1 toiö . . . JCgéovtog
olct ttot pefiovP.evxtng
4) Paul. ad Cor. II, 12, 8. ?£>£? rov xvqiov nagExäXsrsa — xal ecQtjxé jiioi —;
betydelsen för det närvarande har lielt visst bestämt valet af
perfectum i den senare satsen; så ock Isocr. VII, § 76 tip (jn,øn ov
å(B(pvi.aca/Ufv aXX tfjnsitTdty.ccfABv si; avoiav. Lys. XVI, 10 övo /nhv aåel(pag
é^éåioxa — TtQog rov adthpov å* ovrtog ivsituåutjv oxn . ixsivov rtXiov
u/uo-Åoyelv i/eir — xal noog rovg aXXovg unarrag ovto) fiefiiæxa oicfte
&7tö)Ttt)t é /not ytjöh tt oug ev a jutjdiv tyxbj/iia ytvéa&at • xal ra juev tåia ovrto
d i (nx t; x a. Plat. Ap. 33 C. ccxyxoats, 6i avdgtg ‘A&iivalot • naaar vixlv r»)v
afoi&stav lyo) ei7tov.
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
