Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något för grekiskan, som de, hvilka röra aoristen,
imper-fectum och plusquamperfectumi). Om från här intagne
ståndpunkt i många perfecta presensbetydelsen quarstår
oförklarad, är sådant i långt vidsträcktare mon fallet å andra
sidan2). —■ I hvilket fall som helst är måhända på dessa
blad samladt ett eller annat stycke material till frågans
belysning.
Till slut bifogas en förteckning å de perfecta, hvilka
konstant ega presensbetydelse. På statistisk fullständighet
kau förteckningen så mycket mindre göra anspråk, som
gränsen mellan dessa jiierfecta och dem, i hvilka
presensbetydelsen är mera tillfällig och liksom stilistisk, är svår att
öfverallt med säkerhet uppdraga. Särskildt gäller detta om
de mellan klämmer ställda formerne. Ord, som blott
förekomma hos grammatici, äro ej upptagna (jfr. för öfrigt Curtius,
das Verb. II, p. 154—6; Fritzsche 1. c.).
1. Verba, som i presens betyda blifver (födes), i
perfectum är:
yéyova (jeytvr/fiai); xéxgavTui (Eur. Med. 136—8 inti uoc
(fiXov X., sc. ; rhvy/iM och mv/iixn (Hom.); TtrgcKfn (Soph.
O. C. 186); ttéqvxa.
2. Pres. förvärfvar 1. eger, pf. (har förvärfvat) eg er:
l’a/Tjxa; xixxrj[i(U; I’.fifiogu; léi-oy/a (Pind.), Et’hy/u; ninafim (Eur.
lon 675; Xen., Plat.); hit hänföras väl ock lämpligast xixev&a,
xé/avSa (hyser, rymmer, innefattar).
3. I allm. verba, som betyda i pres. rörelse eller
öfver-gång, i perf. ett omedelbart tillstånd af hvilande eller
(fortfarande) rörelse:
plication voraus — und bemerke dabei, dass diese Perfecta, so viel
ich sehe, stets mit intensiver Bedeutung gebraucht erscheinen
(wenigstens steht einer solehen Auffassung nichts entgegen)“.
’) I sanskrit är plusquamperfectum alltid, imperfectum och perfectum
vanligen och aoristen ofta „erzählendes tempus“ .(d. v. s. till
betydelsen = grekisk aorist), Delbriick 1. c. 132, 112.
Plusquamperfectum „hat natiirlich nicht den Sinn der Vorvergangenheit"
och ,,ist ein schlechter Name“ (113, 132).
2) Curtius 1. c. 159, Fritzsche 1. c. 48—9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
