Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ack. fem. liar den ursprungliga formen med lång
stamstafvelse undanträngts af en ny, bildad af mask.: isl.
och fsv. licma, och återfinnes blott i nom., på samma sätt
som han, ursprungligen en ack., i nysv. endast är nom. och
såsom ack. ersatts af honom. Stundom användes i fsv. ack.
hona, som bildats af nom. fem.; i norska bygdemål träffas
äfven ack. hona (Aasen: Gr. s. 181). Äfven de andra
oblikva kasus i fem. bildades ursprungligen regelbundet af
mask. hann: dat. i runor hani, fsv. hanmi\ gen. i runor
lianar1) (Munch: Den ældste nord. Runeskrift s. 30,
Ryd-qvist II, 479.). Vanligare än hanm är dock i fsv. hcenni,
den isl. dat. är henni; den fsv. gen. är hcennar, den isl.
hennar. Dubbelskrifningen af n i dessa former är fullt
regelbunden: liksom isl. heiöinn i gen. och dat. hade heiöinnar,
heiöinni och fsv. hepin hade hepinnar, hepinni, så fingo isl.
hann, fsv. han nn i dessa former (jmf. Wimmer Fn. Forml.
s. 86). Vokalförsvagningen från a till ce (e) i stamstafvelsen
är däremot anmärkningsvärd. Men en dylik försvagning
fins äfven i andra gamla pronominalformer, t. ex. äldre
pannsi, yngre pensi; äldre patsi, yngre petta; så äfven i
pennug — pannug, pengat — pangat (jmf. Bugge: Tidskr. f.
Phil. og Pæd. IX, 115 f.). Att i isl. dat. henni, fgv. hcenni
se «-omljud, som sedan öfverförts äfven till gen., torde
svårligen vara möjligt, då annars ord med adjektivböjning
sakna omljud i dat. sg. fem. Jag lemnar därför ett annat
förslag till förklaring. Äfven i andra former af tredje
personens personliga pron. än i dat. och gen. iem. möter
försvagning af stamvokalen: i äldre Vestgötalagens Retl. B. 5
fins hcen (= fsv. han) och Mandr. 8 cen (— fsv. han)-, i
norskan finnas ack. fem. hena och nom. mask. ’en (Aasen:
Gr. s. 181); i estsvenskan nom. och ack. mask. in
(Freu-denthal: anf. arb. s. 192); i nysv. talspråket ack. mask.
’en (af fsv. ack. han), hvilken form redan möter i fsv.
(Rydqvist II, 534 f.). Dessa försvagningar af a till ce (e,
i) i pron. han kunna alla uppfattas på samma sätt. Det
är ofvan visadt, att i åtskilliga akcentlösa ord konsonanter
*) I Namdalen i Norge användes gen.-formen hanna (Aas e n: Gr. s. 181).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
