Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antagen och alla blefvo kristne“. Denna tolkning ger oss
anledning att anställa en särskild undersökning oui den mening,
som kan anses rätteligen innefattas i lagens nyss anförda
uttryck, samt om dess grammatiska ställning till de föregående
och efterföljande delarna af hela den i fråga varande satsen.
Emot den Schlyter-Collinska tydningen anse vi följande
väsentliga anmärkningar kunna göras:
1° Om ær i uttrycket pa ær verkligen vore att fatta
såsom relativ partikel, borde pa ær återgifvas med då eller
när, icke med sedan. Ofversätter man åter pa ær med då
eller när (jrnfr. gloss. s. 532 under ordet pa), befinnes den
föregående presensformen (ær) icke stämma väl öfver ens
med en sådan tydning, när man tillika tager i betraktande,
att det efter pa ær följande verbet är preteritiform (var).
Det visar sig häraf, att betydelsen af pa ær hvarken kan
vara den ena eller den andra, d. v. s. med andra ord, att
ær icke kan stå här såsom relativ partikel. Återstår då
ingenting annat, än att ær här är presensform af verbet vara.
2° Var får sig tillagd betydelsen uppstod, uppkom,
alldeles såsom om i texten hade stått att läsa varp. En
sådan betydelse kan dock icke tillkomma prétérit, af vara,
som måste återgifvas med fans eller var, icke blef. Det är
visserligen sant, att om man fäster sig blott och bart vid
ordalagen i den ur Schlyters stora ordbok sist anförda
öfversättningen, i hvilken blef och blefvo (i Västgötalagens
glossar) äro utbytta mot var och voro, så skulle textens var
icke tolkas på nu anmärkta otillfredsställande sätt. Härvid
är dock att noga lägga märke till den i hufvudsatsen
befintliga presensformen (ær), som gör, att om någon verklig
mening skall erhållas, kan textens var i själfva verket icke få
någon annan betydelse än den i Västgötalagens glossar
an-gifna blef (d. v. s. blef antagen 1. antogs), om det också
formelt återgifves med var. De af Schlyter såsom analoga
anförda uttrycken ur Sn. Sturlesons 01. hel.s saga kap. 7G
er kristna1) var i Svipioö och medan lieiöni var par kunna
icke häller gälla någonting med afseende på förevarande fall,
då båda dessa exempel äro så beskaffade, att i hufvudsatsen
l) Synes vara tryckfel i st. f. kristni, som är ordets isl. form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
