Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta nämda ord till den bättre passande nya platsen i slutet
af fl. 29. Jämför den Schiyter-Collinska upplagan s. 223
not. 32.
Schlyter och Collin, som icke skänkt någon
uppmärksamhet åt de af oss nu anmärkta förhållandena och
sålunda icke häller funnit något skal, hvarför orden göri
hvem leper sik vrepan skola hafva plats i fl. 29, anmärka
helt enkelt i noten 32, att dessa ord höra rätteligen till
slutet af fl. 27, likasom orden legher nokor maper sik han
sipan o. s. v. till fl. 28. Vi åter anse, att de först nämda
orden visserligen hafva under en tidigare period hört till
fl. 27, men likväl i lagens senare skick rätteligen hafva sin
plats i slutet af fl. 29. Det förändrade förhållande, som
uppstod därigenom, att lagen med tiden erhöll en tillökning
af stadgandeu, hvarigenom antalet af flockar växte, förde
helt naturligt med sig, att dessa ord flyttades från slutet
af fl. 27 till slutet af fl. 29, för att sålunda äfven i lagens
nya skick utgöra dess slutord.
Hvad nu beträffar tydningen af de förevarande
slutorden, är först att anmärka, det Schlyter och Collin icke
kunna komma till rätta med den samma. I glossaret till
Västgötalagen s. 425 läses: „hvemleder, hvemleper, vocabulum
nobis incognitæ significationis, occurrens in formula, vel, ut
videtur, proverbio: gceri hvemleder sik vrepanL‘. I Tilläggen
till Uplandslagen s. 454 gör Schlyter en sammanställning
af förevarande ord med isl. hvimleiör, „ob curiositatem
invisus v. exosus, BH.", dock utan att med anledning häraf
inlåta sig på frågan om ordets egentliga betydelse eller göra
något försök att förklara meningen af Västgötalagens i fråga
varande uttryck i dess helhet. Egilsson förklarar hvimleiör
(odiosus, ingratus) — nu brukligt i isländskan under formen
hvimleiör — såsom uppkommet af hveim leiör (cuique homini
ingratus). I Sv. Spr. Lagar II s. 504 berör Rydqvist i
förbigående i en not ordet hvemleper, som han, under
hänvisning till Egilssons förklaring af isl. hvimleiör, säger sig
anse såsom sammansatt af den pronominala dativformen livem
och adjekt. leper (led). Han jämför dess utom hvarleiör
(ubique exosus, omnibus invisus) i Helgakv. Hundb. I, 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
