Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matr sé jhér meirr leiör
en manna hveim
enn frdni orrnr med firnm.
Efter hveim i den näst sista raden är att underförstå sé
1. er leiör, så att de trenne slutraderna skulle, om uttrycket
fullständigades, lyda :
matr sé pér meirr leiör
en manna hveim (sé 1. er leiör)
enn frdni ormr med firum,
livaraf själfva upprinnelsen till det sammansatta hvemlejter
blottas på ett i ögonen fallande sätt. Det här befintliga
uttrycket manna hveim leiör, d. v. s. led, förhatlig för hvar
och en (hvem som hälst) bland människor (jmfr. Helgakv.
Hjörv. son. 25 leiö ertu mannlcyni äfven som Gu5r. kv. I, 24
fiegi ful Jiwöleiö), afskydd af hela verlden, är fullständigare
och till betydelsen ännu mera genomskinligt än hveim leiör
(jmfr. den yngre Västgötalagens skrifsätt hvem leper i tvänne
ord), hvaraf sedan hvemlcper uppstått genom de till en
början själfständiga ordens sammansmältning. Att ursprunget
och bildningssättet af det isl. hr/imleiörx) redan tidigt blifvit
i betydlig mån undanskymdt, bevisas däraf, att en sådan
konstruktion som hvimleiör humonnmn (i st. f. bimanna, jmfr.
det nyss anförda uttrycket hveim leiör manna) kunnat
medgifvas (se Eg il son s. 427).
*) Då i-vokalen i denna ordform gifvit anledning till Schlyters
nyss nämda sammanställning med subst. hvim m. fl., så kan i fråga
om diftongens hopdragniiig jämförelse göras å ena sidan med
sådana gamla isl. former som helgum, helgir m. fl. (af heilagr), ellifu
(got. ainlif), cngi (ein-gi), enugi (einugi), tkki. etki (*eitki), nékkverr
(*netkverr, *neitkhverr — na veitk hverv), mestr (got. maists), flestr
(gr. nXelnto;), samt å den andra med fsv. ingin, ingti (jämte (engin,
cenkti m. fl. former), ikki (jämte cekki m. fl.), igli (jämte egh, eglii,
eigh, cighi m. fl.), fitmi (jämte fetmi, jmfr. isl. feitr), där i senare
fallet i-ljudet framkallats af vokalisk assimilation. Dess utom kan
man påpeka nysv. sinka, fsv. senka (isl. seinka) ; munarternas stinka
(Rietz s. 666), fsv. stenka (jmfr. isl. steinn); det hvardagliga uttalet
af pronomen de (per, peir) ss di. Flerstädes i vårt land får man
oekså höra Mm, himma, i st f. hem, hemma (heirn, heima) m. fl.
likartade. De nydanska verben hilse, friste, gispe förete likaledes
i-ljud. där isländskan har diftongen ei i heilsa, freista, geispa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
