Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R. i: 1. usoktu borde hafva ändrats ^ntingen till usöktu ss. i
VGL. II, oeh betraktas då o såsom en vanlig växling för ö; eller ook
till usottu, då man kan tänka sig, att denna form blifvit läst usoctu i
följd af den i handskrifterna lätt skeende förblandningen af c och t.
Det senare är sannolikast, i det afskrifvaren troligen genom läsningen
usoctu blifvit förmådd att skrifva usoktu för usöktu, hvilken senare
form säkerligen varit af honom åsyftad.
R. 7. ok ep sin a ovan. Dessa ord gifva ingen mening, då intet
ord finnes, hvartill ep kan vara objekt. Det enda verb, som här kunde
passa, vore lœggia, hvilket verkligen fins i VGL. II. Där hafva orden
Æn mapær–-æn han vil nästan ordagrann motsvarighet. Sedan
står: a han skuld at krœuiœ. pa skal han siuncetting til lata giæra.
ok haldce firi hanum til skuld sinnœ., där pa skal–giæra tydligen
motsvaras af sum lagh sighiee i VGL. I, och det följande af: pa ma
han sôkiæ. han til. VGL. II fortsätter: pa skal skuld fram lægiæ. oc
ep etc., hvaraf orden pa–lægiæ helt och hållet sakna motsvarighet
i VGL. I, men som verbet lœggia: där fordras, synes det, som dessa
ord utan alt för stor dristighet kunde insättas efter sighiæ.
Utelem-nandet har kanske sin grund däri, att afskrifvaren vid en hastig blick
misstagit sighiæ (i den äldre handskriften kanske skrifvit sœgiæ) för
lægiæ, och därför fortsatt med ok ep sin etc.
J. 7 sær bör kanske ändras till sar, demonstrativpronomen. I båda
handskrifterna (B och K) af VGL. II står et motsvarande pæn.
J. 13: 2. Skrifningen endaghæ-vitne beror på en tydligen felaktig
uppfattning af texten; jfr. VGL. TI samt Schl. Gloss., art. Endaghi.
Efter endaghœ bör sättas komma; vitncc är verb.
J>. 19. Handskriftens napær (för næpær. isl. niöar) är af utgifvarne
ändradt till nepar, hvilket då skulle vara uppkommet af nipar genom
en öfvergång af i till e. Men såsom vi ofvan visat, är denna öfvergåug
för äldre Västgötalagens tid ytterst tvifvelaktig, och det torde därför
vara säkrast att bibehålla Æ, då jämväl VGL. II har denna vokal i
ordet (næpar), och då æ dessutom är lätt att förklara. Det förekommer
nämligen ofta nog i alla de nordiska språken en öfvergång af i till æ
(isl. e) framför ö (p). Dylika ord äro: isl. neöan, fsv. næpæn Bjärk.R.,
fd. næthæn, isl. neöri, fd. nœpri, alla jämte det ifrågavarande napær
(d. ä. nœpær) af en rot ni (Fick, Vergleichendes Wörterbuch der
Indo-germanischen Sprachen, 3dje upplagan, III. 162); mæpaldre Cod. Bur.
102, mœpmmbry Hels. L. figB. 8 pr., båda för äldre mip- af * midja- ;
isl. slefli, fsv. slæfri (jämte slipi VmL. I ])j. 16: i; II. M. 25: 6; fht.
slito Fick, III. 360) ; isl. beöinn parte, af hiöa : danska sæd (siör). Så
äro kanske ock isl. meöal, fsv. mæpal samt fsv. mælli, fd. mœllæ blotta
biformer till miöal (miöil) och milli (för miöli). då den gemensamma
betydelsen gör det svårt att antaga olika grundformer. Skäl finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
