Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma bet. synes prep. hafva i följ. ex. Sudor, cursus ad
Eurotam, fames (sc. epulas condiunt), Tuse. 5, 34, 98.
Här synas äfven följ. ex. kunna anföras: Supplicatio
ad omnia pulvinaria per triduum decreta, Liv. 40, 28, 9.
Cic. Cat. 3, 10, 23. Phil. 14, 14, 37 m. fl. ställen.
Consentire omnem provinciam de angustiis ad Ilerdam rei
frumentariae, Cæs. BC. 2, 17, 4.
Ovauligare är att ett participium vid dylika uttryck
förekommer såsom supplement: Post pugnam ad lacum
Regillum factam, Liv. 6, 2, 3. 37, 47, 3. Jfr. Cic. Mur. 15, 33:
Illam pugnam navalem ad Tenedum mediocri certamine
commissam arbitraris, i hvilket ex. man dock ej torde kunna
anse att part. står ss. fyllnad till prepositionsuttryeket.
Post proelium factum ad Bæculam, Liv. 27, 20, 3. 21, 58, 11.
Däremot synes det liknande subst. clades blott
förekomma i förening med part.: Recens ad Regillum lacum
accepta clades, Liv. 2, 22, 4. 22, 54, 11.
De exempel på ad i öfverflyttad bemärkelse med
bibegrepp af hvila, som här synas böra anföras, antecknas
under den följ. betydelsen, som ju utgör grundbetydelsen för
den translata, jfr. Pott, Etymol. Forschungen I, p. 276;
Holtze, Syntaxis prise. Lat. I, p. 201. .
I betydelsen af riktning eller rörelse förekommer ad i
lokal bemärkelse i följ. ex. hos Livius: Vise ad mortem
hæ sunt, Liv. 40, 4, 14. Cornelius dextra littora usque ad
Tarentum, Furius læva usque ad Aquileiam tueretur, Liv.
41, 1, 3. Viam silice sternendam a porta Capena ad
Martis locaverunt, Liv. 38, 28, 3. Jfr. Liv. 1, 2, 5. Dextras
ad meridiem partes, laevas ad septentrionem esse dixit, Liv.
1, 18, 7. Hos efterklassiske förf. anträffas äfven ex. på
detta språkbruk t. ex. hos Tacitus: Ad Vespasianum iter,
H. 2, 85, 17. 95, 11.
Vanlig både hos äldre och yngre förf. är ad i
preposi-tionsbestämning till Utter æ, epistola och substantiva
verbalia: De Bruti ad Antonium et de eiusdem ad te litteris,
Cic. Att. 14, 14, 7. Requisivi equidem proprias ad me
unum a te litteras, Fam. 12, 30, 3. Att. 12, 14, 4. De
epistola ad Cæsarem quid egeris exspecto, Cic. Att. 12,52,1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
