Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande tvänne arbeten afhandla förnämligast i landsmål
förekommande språkljud; men då härvid naturligtvis äfven riksspråkets
ljudsystem kommit i betraktande, måste oc£ tagas hänsyn till de åsigter,
som af dessas författare uttalats :
Leffler: Om Konsonantljuden i de svenska allmogemålen I.
Upsala 1872.
Noreen: Fryksdalsmålets Ljudlära i Upsala Universitets
Årsskrift 1877.1)
Afsigten med denna uppsats är att uppvisa förekomsten af några
konsonantljud i det svenska riksspråket, hvilka hittils, så vidt vi veta,
icke blifvit uppmärksammade, samt att gifva en noggrannare och, som
vi hoppas, riktigare bestämning åt ett eller annat enskildt ljud.
Därvid hafva vi dock icke fäst oss vid de i de äldre arbetena
förekommande oriktiga uppgifter, hvilka nu kunna anses allmänt öfvergifna,
utan hafva endast upptagit sådana uppgifter, som oaktadt sin egen
felaktighet kunnat tjäna till bestyrkande af våra angifvanden. — Hvad
terminologien beträffar, hafva vi i allmänhet följt Sievers, Grundzüge
der Lautphysiologie etc. (Indogerm. Grammatiken. B. I.), Leipzig 1876.
Termen „klusilt konsonantljud11 i st. f. ,,explosivljud“ är förut använd
af Sundevall, Leffler (i ofvan anförda arbete samt i skriften „Några
ljudfysiologiska undersökningar rörande konsonantljuden111., iUps. Univ.
Årsskrift 1874) och J. A. A. (i arbetet „De klusila konsonantljuden11,
Norrköping 1876).
1. I djärf, djäfvul och dylika ord, uttalade ,,vårdadt“ — d. v. s.
i öfverensstämmelse med skriften, icke med språkutvecklingen — är
det första ljudet ett d, men icke det vanliga alveolara, utan palatalt
såsom j (och sål. naturligtvis dorsalt bildadt). Vi beteckna det med d‘.
Synnerligen tydligt märker man i ordet vädja, att vi här icke hafva
det vanliga d-ljudet, så vida nämligen ordet uttalas otvunget, ty om
man reflekterar på sitt uttal, är det naturligtvis ytterst lätt att här
frambringa det alveolara rf-ljudet. Samma d‘ har ock otvifvelaktigt
förut hörts i gifva, gäst och dyl. ord, som sål. uttalats d’jiva, djäst,
ett uttal som ännu fortlefver i vissa dialekter. Ljudförbindelsen d‘j är
sålunda en affrikata, d. v. s. bestående af en klusil konsonant jämte
motsvarande (homorgana) spirant; men af denna affrikata återstår i
dagligt tal vanligen endast spiranten, så att ordeu djup, gifva nu uttalas
jup, jiva. Blott orden vädja, bedja, midja och kanske ett eller annat
till hafva d‘ kvar.
Sundevall (s. 49) anser g i gäst beteckna en palatal
(„præpala-tin“) klusil media. Förmodligen afser han därmed det uttal, som vi
ofvan angifvit såsom försvunnet från riksspråket, nämligen med
affri-katan d‘j. Han säger nämligen, att det ofta förväxlas med dj, ,,i det
att ord som börja med dj, t. ex.: djefvul, djur, djup, ofta uttalas med
detta enkla præpalatina ljudet11. Äfven Leffler (s. 23 j anser, att „vid
vårdadt uttal torde man med Sundevall böra skilja mellan dessa bägge
*) Ofvannämda skrifter angifvas i det följande endast med
författarnamnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
