Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
]jud“ (näml. j och begynnelseljudet i gärning, gom han tecknar med dj
och i likhet med Sundevall begtämmar sågom palatal klugil media).
Rydqvist håller dock före, att g i dylika fall i riksspråket öfvergått
till i, och hvarken J. A. A. eller Noreen anmärka här något gärskildt
ljud. Förf. har icke häller någonsin hört något annat uttal af desga
ord än med j.
2. Med tj i ljuf, k i känna, kj i kjortel betecknas den mot d‘j
svarande starka afirikatan, bestående af den starka gpirant, gom
motsvarar j (vi beteckna den med c), gamt ett palatalt t (t‘). Skilnaden
mellan det vanliga t och det palatale t’ märker man tydligt i orden
lättja, nyttja, gyttja, hvilka visserligen kunna uttalas med i-ljud, men
torde i dagligt tal nästan altid hafva det ofvannämda i-ljudet. Ingen
torde bestrida förekomsten af ett palatalt klusilt konsonantljud i dessa
ord. Annorlunda förhåller det sig med orden tjuf, känna o. s. v.,
hvilka enligt J. A. A. och Noreen börja omedelbart med spiranten c.
Af affrikatan t’c — ty att det är ur denna, som c skulle framgått,
synes otvifvelaktigt, åt minstone i sådana ord som i nysvenska skriften
tecknas med tj — skulle sålunda endast återstå spiranten, på samma
sätt som j är enda återstoden af affrikatan dj. Denna åsigt kunna vi
dock icke dela, utan anse uttalet t’c vara det normala, om ock tungan
blott ögonblickligt sluter sig till gommen fullkomligt. Om man uttalar
ja och börjar långsamt, skall man icke märka den ringaste tillslutning
af tungan till gommen; men uttalar man däremot tjäna like långsamt
och försigtigt, så undviker man blott med största möda att låta tungan
först taga stöd mot gommen och sålunda bilda en klusil konsonant
innan spiranten inträder. Vi vilja försöka ett bevis härför. Orden
erkänna, hårtjänst uttalas väl ofta med tydligt r, men ännu oftare är r
försvunnet, och man finner snart, att orden uttalas med det cerebrala
t — i svenska skriften tecknadt rt — framför c. Antager man, att
känna, tjänst börja med spiranten c, så finge man lof att anta, att i
de ofvan anförda orden r direkt ersats af detta cerebrala t, något som
vore aldeles oförklarligt. Men med antagande af ett palatalt i-ljud i
känna, tjänst, är det lätt att inse, hvarifrån detta rt kommit. Däremot
höres i klargöra, stordjur altid tydligt r, aldrig det cerebrala d,
ersätt-ningsljudet för rd, därför att de enkla orden göra, djur ständigt uttalas
med j och ej med d‘j. ■— Om man fortfarande betviilar ett klusilt
kon-sonantljuds tillvaro i det vanlige uttalet af tjäna, så må man försöka
att sätta ett sådant framför c. Kan man på sådant sätt frambringa en
skilnad mellan uttalet af tjäna och det nya Vcäna, lika tydlig som
mellan ja ock d’ja, då först erkänna vi, att tjäna börjar med c. Men
ett sådant uttal torde vara högst sällsynt. — Man måste för öfrigt gifva
akt därpå, att man använder ett palatalt t, icke ett dentalt, ty i senare
fallet märker man snart en skilnad.
Om man observerar, att Sun de v all bestämmer affrikatan dj
såsom en enkel klusil konsonant, så sammanfaller hans
uppfattning-helt och hållet med vår. Han anser nämligen, att med k i kedja
betecknas en enkel klusil præpalatin (d. v. g. palatal) konsonant. Men
likasom han fann en skilnad mellan begynnelseljuden i gäst och djur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
