Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— engda, nølcvibr — nelcöir, økvisi — eks- (om former med e af alla
dessa ord se min afhandling „Om v-omljudet. . s. 13). Oenom
analogibildningar åt olika håll ha fullständiga dubbelformer sen uppkommit.
Möjligen har äfven fsve. haft genomgående v-omljud, så aom detta
nyss begränsats ; af *prøngva — prængda har då genom en motsatt
analogibildning mot den, som gjort 0 i 0X allenaherskande, blifvit
prccngia — prængda.
9. Den samnordiska växlingen ör {pr) — nnr.
Det i de nordiska fornspråken med nnr växlande ör (pr) bör delas i
1) ett äkta ör (pr), 2) ett oäkta Ör (pr). 1) Det äkta ör (pr), t. ex.
i fno. aörir, fsve. aprir, har uppkommit af -npr (ej af nnr!) genom
utstötande af n framför pr — således efter synkoperingen —, vokalens
nasalering och förlängning; altså: *anparir — *anprir — *<iprir (jfr
bortfallet af n i [anst—äst,]ponara–ponra–por a-, anulan–anlan–
ÀU). Genom inverkan af öfriga kasus med nn (af np) blef sen vokalen
förkortad. Ex. på äkta ör äro i fno. utom aörir: för (af finna), guör,
kuör, muör, suör, wör, teör,,iÖr (inälfvor), i fsve. utom aprir: -gupr, -npr
i ruunamn (se Lundgren, Spår af hednisk tro . .Ups. 1880), supr (sypr),
hvaraf blott det sista är kvar i nysve. (jfr där sunnan af *sunpan).
2) Det oäkta Ör (pr) har uppkommit genom analogibildning efter det
äkta. Efter guör — gunni m. fl. uppkom bruör — brunni för brunnr
— brunni, maör — manni m. fl., efter fiör — finnum: breör — brennum,
viör — vinnum; efter dubbelformerna suör och sunnr (det senare
om-bildad efter sunnan)-. tveör bredvid tvennr m. fl. Oäkta p har fsve. blott
i mapr (Rökstenen mapr!), dalska dialekten äfven i presensformerna
briö, wiö (jfr fno.), rid, spiö, swiö för *briör etc. Oäkta ör är sålunda
troligen redan samnordiskt.
10. Fno. tjoa, sve. munarters ty; fno. tiginn.
Det fno. tjoa är stark infinitiyform (för tiuhan, som enligt Verners
lag ej kunnat bli *tjüga) till toginn (i fhty. betyder ziuhan äfven nutrire,
fovere); pres. tÿ kan äfven höra dit. Ty 1 hos Rietz är troligen äfven
= tiuhan. — Med tjoa — ty — toginn jfr *téa — té — tiginn (som troligen är
det gamla part. till té’) och väl ej har i, som Sievers vill;
betydelse-öfvergången syns i utmärkt, ausgezeiehnet).
L. Fr. Leffler
*) Om ig i part. jfr ofvan uuder nr 5. Part. *ténn — téö oeh lénn
— léö, som jag afhandlat N. T. f. F., N. R., II, 178 n. 1, äro väl
nybildningar (jfr. got.; eller beroende på rörlig betoning?).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
