Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lautphysiologie zurEinfiihrung in dasStudium der
Lautlehre der indogermanischen Sprachen, Leipzig
1876, sid. 99): „Eher könnte man bei den Dauerlauten —
und dies gilt aueh von dem Blählaut geminirter tönender
Mediae — von einer wirklichen Zerlegung des Consonanten
in zwei Hälften reden, obwohl auch diese durch continuirliche
Uebergänge verbunden sind. In asso z. B. wird nämlich der
erste Theil des oline Unterbrechung fortgesetzten s mit dem
Exspirationsstoss der ersten, der zweite Theil mit dem der
zweiten Silbe hervorgebracht." Vi skola närmare betrakta
förhållandet vid dessa slag af konsonanter längre fram, och
vilja tils vidare endast sysselsätta oss med de klusila
konsonanterna, då vid dem de egentliga svårigheterna äro fastade.
Angående en mängd enskildheter af den i ämnet förda
striden, samt de mer eller mindre betydande motsägelser, i
hvilka de inveckla sig, som antaga blott ett ^-ljud i tappa,
hänvisas till Några ljudfysiologiska undersökningar
rörande konsonantljuden, I, af L.F. Leffler, i Upsala
Universitets Årsskrift 1874. Särskildt vill jag fästa
uppmärksamheten på svårigheten för enhetsförsvararne att få
en tillfredsställande stafvelsedelning. Detta går däremot
lätt för dem, som i likhet med anförde författare antaga
tillvaron af implosiva ljud, ty då kommer naturligen det
implosiva ljudet på den första stafvelsen, det explosiva på
den andra. Däremot lyckas det icke så väl att förklara
stafvelsekvantiteten. Det är en allmänt erkänd sats, att
första stafvelsen i vippa är lika lång som första stafvelsen i
vipa. Detta förklarar nu Leffler (anf. st. sid. 91 o. f.) —
ehuru blott förslagsvis — så, att i till sammans med den
implosiva p-stöten i det förra ordet upptar lika lång tid som
i i det senare; visserligen äro i vippa läpparne något längre
slutna än i vipa, „men detta kan“ — säger han — „enligt
vår åskådning icke hafva någon betydelse för de hörda
ljuden; och om det ofvan framstälda är riktigt, är det
icke den omständigheten att talorganernas tilislutning varar
längre i vippa än i vipa. som gör första stafvelsen i det
förra ordet lika lång som första stafvelsen i det senare.“
Häremot kan invändas, att det implosiva ljudet är, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
