Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gifves sålunda endast ett tillfälle, vid hvilket de
klusila konsonantljuden altid äro sig lika, nämligen i slutet
af ord såsom i ap. Jag anser dock, att en väsentlig skilnad
mellan dessa ljud och öfriga språkljud förefinnes, en skilnad
som jag på grund af bristande fysikaliska kunskaper icke
tilltror mig kunna nog tydligt framställa. — Alla öfriga s.
k. klusila konsonantljud äro i själfva verket endast serier af
ytterst hastigt frambragta öfvergångsljud, och växla sålunda
alt efter de olika språkelement, som de efterfölja och föregå.
Denna deras skiftande natur har också blifvit erkänd. Så
säger t. ex. Kräuter (Die Prosodie der
neuhochdeut-schen Mitlauter i Paul’s och Braune’s Beiträge zur
Ge-schichte der deutschen Sprache und Literatur, II,
Halle 1876, sid. 562): ,,Je grösser die öffnung ist, welche
der dem schliessenden schlaglaut“ (= implosivan)
„voran-gehende laut verlangt, desto leichter kann jener stai’k
ge-sprochen werden; z. b. in appell kann man das zuklappen
fur das ohr sehr auffällig hervortreten lassen, mag das P
noch so kurz und fliichtig sein; in up, iip ist dies unmöglich,
wenn man nicht die lippen in ganz ungewöhnlicher weise
von einander entfernt. Aehnliches gilt auch von den
ö£f-nenden schlaglauten" (= explosivorna); ,,z. b. reines, an-
tepalatales k (–-), ist vor i nur einer geringen schall-
stärke fähig; dasselbe ist der fall, wenn auf den schlaglaut
der gleichortige reibelaut folgt (Kuhns zeitschr. XXI, s. 6δ).“
Man måste erkänna, att en dylik ostadighet icke just anstår
själfständiga språkljud. — Att vi det Oaktadt kunna
urskilja p-, t-, fcdjud o. s. v. beror, såsom ofvan anmärkts,
; därpå att t. ex. alla ^-seriernas slut- eller begynnelseljud
äro hvarandra i det närmaste lika.
Som denna uppfattning af de klusila konsonantljuden
såsom öfvergångsljud, icke såsom själfständiga språkljud,
torde förefalla mången öfverraskande, vill jag för dess
ytterligare bestyrkande upptaga till granskning några af de
kännetecken på själfständiga språkljud, som J. A. A. (anf.
arb. sid. 32) anfört för att bevisa de implosiva ljudens
osjälf-ständighet. Han säger nämligen: „För att ett språkljud
skall vara själfständigt, fordras, att det frambringas, under
Nord. tidekr. for filol. Ny række. Y. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
