Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid uttalet af förbindelserna pm, tn, lir/ kan man
förfara på olika sätt. Det minst vanliga torde vara att öppna
hindret i munnen, så att luften får utströmma den vägen;
härvid bildas samma ljud som i ap, at, ak. Eller ock kan
man utsläppa luften genom gomseglets öppnande, hvarvid
man efter behag kan dröja med m-, ^/-ljuden. tils de
ofvan beskrifna nasala p-, t-, &-ljuden hunnit bildas, eller
slutligen låta ,,resonanterna“ omedelbart följa, då Kudelkas
Nasenstoszlaute uppstå. Dessa ä’-o tydligen icke häller något
annat än öfvergångsljud: vid pm öppnas hindret för luften
så småningom, och intensiteten blir svagare; vid bm är
också ett hinder att genomtränga, hvilket altid måste
framkalla en rad af „Geräusche", innan öppningen är fullständig
för nis bildande. Äfven vid dessa Nasenstoszlaute torde
skilnaden mellan hårda och veka vara den enda för oss
förnimbara, om också, teoretiskt taget, en skilnad, verkad
af de olika artikulationsställena, skulle finnas. Icke ens
den vid mediorna möjliga stämtonen torde kunna tillåta oss
att säkert bestämma dem, såsom Sievers tror (Lautph. s. 102).
Den har därtill alt för kort varaktighet. Det säkraste sättet
att pröfva detta är att uttala efter hvarandra bm, dm. gm,
pm, tm, km (utån någon vokal) och noga akta sig att öppna
läpparne. Att J. A. A. tror sig kuuna urskilja olika klusila
ljud i sötma, lekman (anf. arb. s. 34), torde bero antingen
därpå, att han hört de implosiva ljuden, eller ock har han
icke tillslutit läpparne, innan stöten skett, i hvilket fall man
lätt mot sin afsigt och utån att märka det låter luften
bortgå genom munnen1). Att detta Oaktadt dessa
„Nasen-stoszlaute11, i motsats mot de själfständiga nasala klusilerna,
kommit till en tämligen vidsträkt användning i språket,
kommer sig däraf, att de kunna lätteligen bestämmas med
tillhjälp af de resp. „resonanterna“ m, n, t/.
Så t. ex. förklaras den med tj eller k betecknade affrikatan i de
svenska orden tjuf, känna o. s. v. af somliga vara ren spirant (jfr.
förf. uppsats i N. T. f. F., n. r. IV, s. 170).
J) Det är just det vanliga, att näsljuden icke begagnas i sådana fall
som de ofvanstående, där icke den följande konsonanten är
hom-organ med klusilen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
