Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan för länge sedan framstäld, icke vunnit någon
allmännare spridning, måste jag upptaga anmärkningen till
besvarande. — Om utandningsstyrkan vore lika, så måste
man medgifva, att mellan implosions- och explosionsljuden i
tappa ingen annan skilnad eger rum än den, att de komma
i motsatt ordning. Att vid slutet af implosionen i tappa
utandningen blifvit stark eller sådan som i allmänhet
tillkommer tenues, erkänner en hvar. För de explosiva ljuden
skulle man då nödgas antaga en intensitetsgrad, som vore
ännu högre än den, som tillkommer de hårda (starka)
spiran-terna. En sådan konsekvens torde man emellertid svårligen
vilja antaga. Och att intensiteten hos ljuden ej beror på
den utandade luftens massa, kan man se däraf, att i sådant
fall skulle t. ex. app sluta med ett till intensiteten minst
dubbelt så starkt ljud som ap\ men en hvar torde erkänna,
att det är samma |>ljud i båda orden. Och då den utandade
luftens massa ej kan verka någon väsentlig skilnad i den
akustiska karaktären, så äro de implosiva och explosiva
ljuden de samma. Man torde härvid äfven böra fästa sig
vid den populära uppfattningen, som, oförvillad af på
förhand uppgjorda definitioner, säger sig höra samma ljud i
slutet af första och början af andra stafvelsen i tappa1).
2. Ilvad Lör förstås ined klusil konsonant?
Om nu de s. k. klusila konsonantljuden, såväl explosiva
som implosiva, såsom jag visat, egentligen endast äro
öfver-gångsljud, så inser man snart, att de vid betraktandet och
det vetenskapliga behandlandet af språkliga förhållanden
icke kunna sammanställas med de själfständiga språkljuden,
utån att de måste betraktas såsom andra öfvergångsljud, om
också öfvergången vid dem icke sker mellan tvänne ljud,
utån mellan ett ljud och ett ljudlöst moment i talet. Man
har hittils så godt som ignorerat dessa ljudlösa moment och
endast fäst sig vid ljuden; och ehuru vid de klusila kon-
*) I denna omständighet ser jag ett kraftigt stöd för min åsigt, att
skilnaden . mellan hårda och veka konsonanter ej beror på
ex-spirationsströmmens styrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
