Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonanterna endast öfvergångsljud förekomma, kar man
betraktat och behandlat dessa såsom själfständiga
konsonantljud, och den naturliga följden häraf bar varit, att man
invecklat sig i motsägelser och olösliga svårigheter. Om
man vände om förhållandet, om man — åt minstone vid
språkhistoriska undersökningar — ignorerade öfvergångsljuden
vid de klusila konsonanterna lika väl som man ignorerar
andra öfvergångsljud, och i stället fäste sig vid de ljudlösa
moment, som ju också regelbundet vid de klusila
konsonanterna förekomma, skulle väl då svårigheterna lösas?
Och eger man rättighet till ett sådant förfarande? — Det
blir min närmaste uppgift att söka ådagalägga, att svaret
på båda dessa frågor måste utfalla jakande.
Språket kan betraktas från tvänne sidor, dels såsom
förnummet eller hör dt, dels såsom frambragt eller t al a dt.
Den förra egenskapen är otvifvelaktigt den vigtigaste, ty utån
att kunna genom hörselsinnet uppfattas, egde väl språket
knappast någon betydelse. Det är väl sant, att personer
finnas, som med blott iakttagande af läpparnes ocb
munnens rörelser stundom kunna rätt väl uppfatta den talandes
mening, men man måste erkänna, att om människan i
allmänhet för förnimmandet af andras tankar vore hänvisad till
synsinnet, något annat slags teckenspråk skulle varit vida
lämpligare. Såsom bördt består språket af ljud, men icke
endast af ljud, utån äfven af ljudlösa moment, hvilka ju
också ega siu betydelse, då de icke efter be bag kunna
tillsättas eller borttagas. Men för språkforskaren är den
egenskapen hos språket att vara talad t, såsom den primära
egenskapen, också den hufvudsakligaste. ■ Vetenskapsmannen
måste, för att förklara föremålet för sina forskningar,
framtränga till dettas ursprung och yttersta grunder, icke endast
hålla sig till fenomenet, ty därmed uppnår han endast en
beskrifning, men icke en förklaring af föremålet. Riktade
språkforskaren sin uppmärksamhet uteslutande på språket
såsom hörd t, skulle han ej komma långt, ty det torde
vara ytterst få förändringar i språket, som kunna sägas
vara beroende af dess egenskap att vara ett akustiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
