Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vicl den vanliga andningen lugnt och oafbrutet, utån
stöt-eller ryckvis; och hvarje sådan stöt bildar en stafvelse.
Men det är att märka, att detta icke går så till, att ett visst
kvantum luft så att säga utkastas vid stafvelsens början och
sedan får sköta sig själft, utån andningsapparaten är hela
tiden i full verksamhet, reglerande den utdrifna luftströmmens
styrka efter behofvet.
Men definitionens ohållbarhet framgår tydligen, då man
tager ett sådant ord som tappa till undersökning. Det
måste af språkhistoriska skäl medgifvas, att första stafvelsen
i detta ord är lång. Men så länge begreppet stafvelse
definieras: den ljudmassa som etc., kan aldrig första
stafvelsen i ordet bli lång. Vokalen är kort, och den serie af
implosivljud, som följer därefter, är ännu kortare och kan
omöjligen göra stafvelsen lång.
Man kan aldrig någonsin komma till klarhet i denna
fråga — lika litet som i många andra —, så länge man
lämnar ur sigte de ljudlösa moment, som i språket
förekomma. Då en ljudlöshet i och för sig själf blott är en
negation, ett intet, så kan man fråga, hvartill den skall
tjäna. Jo, till samma ändamål som pauserna i musiken:
till att mäta takten eller fylla det bestämda tidsmåttet.
Att så verkligen är förhållandet, kan man inse däraf, att
det ges tillfällen, då de klusila konsonanternas ljudlösa
moment på intet sätt kunna af den hörande förnimmas, och
det är just vid sådana tillfällen, då tidsmåttet als icke
behöfver utmärkas af dem. Jag menar sådana fall, då en
klusil konsonant kommer i början af en stafvelse, ex. pa.
Stafvelsekvantiteten är nämligen endast och allenast
beroende af sonanten och den efter den samma möjligen
följande konsonanten, hvaremot de före sonanten gående
bok-stäfverna icke hafva det ringaste inflytande på kvantiteten1).
*) För hvad som menas med sonant, hänvisar jag till Thausing
s. 97, Sievers s. 26. Jag vill dock anmärka, att det synes mig
något oriktigt att tala om en stafvelses sonant, såsom om där
altid skulle fiunas blott en; exempelvis synes mig i ordet binda n
vara lika mycket sonantiskt som i (eller nästan lika mycket,
ty sonantiskheten aftager, äfven där en enda vokal, såsom i bada,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
