- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Femte bind /
155

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om nu ljudlöshetens ändamål, såsom ofvan blifvit påstådt,
endast är att angifva kvantiteten, ocli då man i en stafvelses
början icke kan tala om någon kvantitet, så är den tydligen
aldeles obehöflig ocb kan därför utån saknad vara oförnimbar.

De ljudlösa momentens betydelse i språket kan således
icke vara någon annan än den, att fylla ett visst tidsrum,
att så att säga mäta takten; o.cli då vidare stafvelsedelningen
icke är någonting annat än språkets taktdelning, så inses,
att dessa pauser på inga vilkor få glömmas vid definitionen
på stafvelse. Vi komma sålunda här till samma resultat,
som vans genom betraktelse af de klusila konsonanterna,
nämligen vissheten om nödvändigheten att icke uteslutande
fästa sig vid språkets ljud, om man vill vinna en
tillfredsställande förklaring af de språkliga företeelserna. Det duger
därför ej att börja: stafvelse är den ljudmassa, som etc.,
utån definitionen skulle kunna affattas ungefär sålunda: en
stafvelse är sammanfattningen af de språkliga
element — vare sig ljudande eller icke — som
frambringas genom en oafbruten exspirationsprocess.
Nu ändtligen kunna vi inse, huru första stafvelsen i tappa
kan vara lång. Ty exspirationsprocessen afbrytes icke
därför att läpparne slutas; vi hafva ju redan sett, att den
fortfar äfven under det ljudlösa momentet, detta (eller åt
minstone en stor del däraf) får sålunda räknas till första
stafvelsen, och det är härigenom som denna blir lång1).

är sonant), och man borde hälre tala om en stafvelses sonantiska
bokstaf eller bokstäfver. I stället för „sonantisk11 borde dock
något annat uttryck väljas, då det ej gärna kan tillämpas på de
klusila konsonanterna, förslagsvis „emfatisk11. Jag kan dock för
närvarande icke närmare uttöra min åsigt, och vill endast, såsom
uttryck af den samma, i förbigående meddela följande satser utån
någon bevisning: i hvarje stafvelse äro alla de på den
första emfatiska bokstafven följande likaledes
emfa-fatiska, och stafvelsekvantiteten bestämmes af de
emfatiska b okstäfvernas sammantagna längd. Man skall må
hända bättre förstå mig efter genomläsandet af de följande
afdel-ningarna.

’) Det är klart — något som äfven af definitionen framgår — att,
ehuru jag vid analysen af stafvelsebegreppet tagit till utgångspunkt
en af den hörda stafvelsens egendomligheter, nämligen längden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:59:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr5/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free