Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna vi nu lätt, att tvänne konsonanter af samma slag,
följande omedelbart på hvarandra, omöjligen kunna
förekomma i samma stafvelse, men att det är både möjligt och
vanligt, att två lika konsonanter sammanträffa, af hvilka
den ena slutar och den andra börjar en stafvelse, hvarvid i
enlighet med den ofvan (sid. 152) anförda lagen ingen
förändring i mundelarnes ställning sker vid öfvergången från
den ena konsonanten till den andra. Det är detta
förhållande som betecknas med termen „konsonantgemination’1.
Att en sådan verkligen egde rum vid liquidæ, nasaler och
spiranter, hafva vi sett förut. De svårigheter, som de
klusila konsonanterna erbjödo, så länge man ensidigt ville
betrakta dem som ljud, äro undanröjda, i det man gifver
åt uttrycket ,,konsonant1’ den betydelse, hvari det i denna
uppsats användts, då man sålunda icke så mycket fäster sig
vid den akustiska effekten som vid frambringningssättet. i
anseende till hvilket dessa konsonanter följa fullkomligt
samma lagar som de andra.
Hos de fleste författare som skrifvit i detta ämne, finnas
antydninger till den rätta uppfattningen. Af Sxevers’ i
inledningen anförda yttrande ser man, att han är på väg att
erkänna geminationen åt minstone hos „Dauerlaute".
Thau-sing erkänner så väl „Dehnung" som „Verdoppelung", men
genom ofullständiga undersökningar kommer han’ till det
resultat, att de „eigentlich dasselbe sind“. För öfrigt
ut-märkes hans kapitel om kvantiteten af åtskilliga onöj
aktigheter, som hindrat honom från att komma till den rätta
uppfattningen. Den, som kanske vai’it frågans lösning
närmast, är Briicke, hvilkan lyckats frigöra sig från den
föreställningen, att bokstafstecknen utmärka ljud, men han
antar i stället, att de egentligen beteckna en viss
talorga-nernas ställning, och· betonar för öfrigt icke tillräckligt det
förhållandet, att en skilnad mellan stafvelser altid förekommer.
— Med ett ord: öfver alt visar sig sanningen nära att
tränga fram, men också blott nära; och vid genomläsningen
af skrifter i detta ämne får man det intrycket, att det
mestadels är omöjligheten att förena begreppen klusil
konsonant ocb språkljud, som stått hindrande i vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
