Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste vi teckna det aL-l. Det är samma skilnad mellan
dessa båda l som i ordet aL-la: det förra är långt, det
senare kort. Detta sista l kan dock icke sägas bilda någon
full stafvelse, då exspirationen därvid icke sker på samma
sätt som vid det sammanhängande talet. Förhållandet synes
mig vara följande. De mänskliga exspirationsorganerna
kunna indelas i aktiva och passiva. De senare äro
thorax-väggarne, lungorna och andra elastiska organ, hvilka af den
genom inspirationsmusklerna inandade luften utspännas, men
som, sedan inandningen är slutad, genom sin egen elasticitet
sammandragas och så utdrifva luften. De aktiva
exspirationsorganerna äro de muskler, som vid exspirationen äro i
verksamhet, och som tjäna till att på mångfaldigt sätt reglera
denna, under det man talar. Men då man börjar tala,
inandas man altid mera luft än som nätt och jämt behöfves
för de ord, man ämnar säga. något som är helt natui’ligt,
då det vore ytterst· svårt att på förhand noga beräkna det
erforderliga luftkvantum. Då nu den egentliga
talverksamheten är slut och sålunda de aktiva exspirationsorganerna
upphört med sin verksamhet, utprässas genom de passiva
organernas spontana sammandragning den luft, som blifvit
öfver, skyndsamt i en enda stöt1). Med denna stöt bildas
nu den sista konsonanten i aL-l, uP-p, uT-t o. s. v. Men
ej blott i dessa ord, utån i hvarje på konsonant
slutande ord, som kommer sist i en sats, bildar
änd-konsonanten en dylik bihangsstafvelse (så vida den
nämligen icke är emfatisk [sonantisk] och sålunda bildar en
äkta stafvelse, såsom t. ex. n i vaT-tn). Det erkännes af
flere författare, så väl svenske som utländske, att i sådana
ord som al (med lång vokal och enkel konsonant) ett kort
uppehåll sker efter den långa vokalen likasom i ala. Detta
är just det vanliga stafvelseuppehållet, och ordet bör
sålunda tecknas A-l, då l ej bildas med samma luftstöt som a.
Den egentliga skilnaden mellan Kudelkas „geschnittener Ton“
Naturligtvis utandas ej all den kvarvarande luften ur lungorna.
Dessa innehålla altid en betydlig mängd luft, som vi ej med bästa
vilja i verlden kunna utprässa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
