Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och „nicht geschnittener Ton“ (arif. arb. s. 28, 29), Sievers’
,,energisch“ och „schwach geschnittener Accent“ (Lautph. s.
115, 116) är sålunda den, att vid den senare vokalen slutar
en stafvelse, under det vid den förra konsonanten bildas i
samma stafvelse som den föi-egående vokalen. På samma
sätt hafva vi att skrifva froM-m, naT-t, tA-k, vA-n, kuN-t,
staM-p, goL-v, tA-ke-t, biS-Jco-p, gaM-ma-l*). Det är dock
att märka, såsom jag redan framhållit, att detta endast är
fallet, då orden stå isoleradt eller i slutet af satsen. I
sammanhängande tal däremot föres konsonanten till den
förra stafvelsen, ocb i sådana ord som aL-l bortfaller sista
konsonanten, så att man säger miN-väN-n, aL-vAr-böR-ja-n,
gaM-mal-guM-ma o. s. v. Om det följande ordet börjar med
vokal, så är förhållandet det samma, åt minstone vid mera
vårdadt föredrag, t. ex. kaN-aR-bE-ta-r, lI-ten-A-ra-, men i
„dagligt tal“ heter det kanske vanligare JiaN-nA-r (han är),
stO-rY-ta (stor yta) o. s, v. Ett dylikt uttal hafva sådana
ord som på och ni att tacka för sin uppkomst2). Skulle
framför vokalen spiritus lenis användas, så kommer
naturligen konsonanten liksom vid spiritus asper på föregående
stafvelsen. — I ord som sluta på emfatisk (sonantisk)
bok-staf, ss. å, tA-la, boT-tn (botten), kan icke slutljudet
frambringas med denna sista luftstöt, hvilken här bortgår utån
att bilda något ljud. Detta visar oss skilnaden mellan den
’) Hvad de tre sista exemplen angår, äro åsigterna mycket delade,
om här finnes enkel eller dubbel konsonant. Hos L effler sid.93,
94 fins en redogörelse för svenske författares yttranden i denna fråga.
ä) Att ett sådant uttal är möjligt, beror därpå, att begreppen ord och
stafvelse tillkomma helt olika sidor af språket, det förra den
andliga sidan, det senare dess natursida. Ett ord är nämligen en
samling af språkelement, vid hvilka en viss betydelse är fästad,
och har intet att göra med stafvelsen, som visserligen också är en
samling af språkelement, men hvilka höra till sammans endast i
mekaniskt och akustiskt hänseende. Därför kunna bokstäfver så
väl tillhöra samma ord, men olika stafvelser, som samma stafvelse,
men olika ord. Det är säkerligen det envisa fasthållandet vid
ordens uppdelning i stafvelser, som vållat oklarheterna vid
an-gifvandet af stafvelsens natur. Detta ordens uppdelande i ett
be-stämdt antal stafvelser beror på en förblandning mellan stafvelse
och stafvelseakcent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
