Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
τινός „mich entfernt von einer sache“. Som emellertid denna
konstruktion vid 8éi ej förekommer hos Hom. och först hos
Euripides är allmännare, så förklarar D. i sitt senare arbete
(Grundlagen s. 47), att det ej är hans mening, „dass bei
Homer, wo das Verbum schon ein langes Leben hinter sich
hat, noch diese Bedeutung durckscheine“ (näml. den
separativa betydelsen), utån antager, att konstruktionen vid Sel
uppstått genom analogi med samma konstr. vid χρή (jis τινός)
och denna senare af uttrycket χρειώ με τινός i ’m, nämligen
under den förutsättningen att /ot] är en ursprunglig nom.
sg. Om altså denna förklaring af konstruktionen är riktig,
så skulle gen. vid χρι) och så äfven vid Sel vara en egentlig
genitiv, som där representerar en gen.-abl., som ju verbets
betydelse ■ af saknad, brist ovilkorligen fordrar. (Utså
skulle den ursprungliga abl.-konstruktionen genom förmedling
af genitiven hafva återstälts i form af gen.-abl. En i
sanning märklig kretsgång och ett slående bevis på genitiv- och
ablati vbegreppens förblandning! Riktigheten af den åsigt,
som ställer gen. efter δέω i det ofvan anförda ex. 8, 380 i
ett närmare eller ijärinare sammanhang med gen. vid δέω,
δέομαι (δένομαι) i bet. behöfva, sakna, bestyrkes af Curtius,
som (Grundz. s. 333) antager, att verbet δέω (binda) är ett
och samma, som δέω, δεϊ (behöfva), och, i fall man vil gå
ännu längre i samma riktning, nämligen att låta verbens
etymologi ega vitsord i fråga om genitivens ursprung och
betydelse, så finner man, att Curtius (Grundz. s. 200)
sammanställer χηρεύω (skr. hå ()a-hå-mi relinquo), χατέω, χατ’ζω med
χάζομαι. För öfrigt hafva vi ofvan vid λείπομαι sett samma
betydelseutveckling från begreppet aflägsen till
underlägsen och behöfvande, brist; jfr t, 448; Aesch. Prom.
857; Xen. Au. VII, 7, 31, Eur. lon 680; Supp. 774; Alc. 407;
Med. 52; Or. 1085 etc.
6) Samma gen.-abl., som vi sett förekomma vid de nyss
behandlade verben, finna vi äfven efter åtskilliga adjektiv,
af hvilka de flesta äro sammansatta med det s. k. «
privativum (άν). Såsom vi ofvan (άμέρδω) antydde, har Curtius
(Erläuter. s. 173) vidrört gen. efter dessa adjektiv och angifvit
såsom sin uppfattning, att t. ex. gen. efter άμοιρος är af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
