Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanförda företeelser från skilda perioder af språkutvecklingen.
Men det ofvan anförda uttrycket „ai vanligen skrifvet et’’ förstår
jag öfverhufvud ej. Ar det förf:s mening, att ei i isl. uttalats a«?
Det är väl tvärtom troligt, att e-ets omljudande värkan i denna
nära förbindelse visat sig tidigare än annorstädes, såsom
it-omlju-det nog inträdt först i förbindelsen au > OU, då denna diftong
hunnit med att ί-omljudas Ou > øy. I öfversikten öfver de ieur.
konsonantljuden § 8 fattas explosivæ tenues aspiratæ, jfr Kluge i
Kuhns zs. XXVI, 88. S. 419 kallas sc/i-ljudet interdentalt. § 9
liksom annorstädes gör sig bristen på exempel gällande.
Grundformer eller genomgångsformer uppställas ofta, hvilka
äro högst problematiska eller uppenbart oriktiga. Så t. ex.
s. 427 *gebäm > *gebau > gefa, *päm > *pau > po —
formen po utgår väl närmast från paull liksom flå <C *flauh,
små < *smauh o. s. v., jfr Leffier i N. Tiaskr. for fil. n. r. V, 78;
s. 465 *dagas < *dagasja, s. 4817 dags < *dages (*dagas)
< *dagessa (*dagassa); s. 56i6 *eohor-, s. 57u *gjerva, *girva
— om detta verb jfr Noreen i Svenska landsmålen I, 692;
s. 722i fj&rir < *fehorir, fjogur < *feogvor. Öfverhufvud
’tyckes förf. anse Λ-ljudet vara lämpligt att hjälpa ur många
svårigheter; mycket olika ljud få öfvergå till fl. Så snart
nämligen till följd af konsonanthopning i synkoperade former ett
medljud bortfaller och sedan de osynkoperade formerna
analogibildas därefter, låter förf. i stället de ifrågavarande ljuden i de
osynkoperade formerna öfvergå till h för att sedan försvinna. Så finna
vi, förutom det ofvan nämda *fehorir, s. 59n, 7231 hvårr <!
*hvahar — got. hvapar, s. 72u—13 Hsarn > *iharn > jårn,
*unsar > *ühar > uar, s.-2385 *ufrinn > *uhrinn > *orinn >
ærinn. Pronomen Sjå får s. 11710 och 72u en rätt egendomlig
förklaring. Genom „förstärkniug“ af sa-, den förut angifna stammen
till så, uppstår sasa som sedan genom någon besynnerlig ödets
lek får utvecklingen *sesa > *seha > sjå. Dock har förf. efter
denna sistnämda formserie, men ej efter formen sasa, satt
frågetecken. Afven eljes förekomma mycket ofta, både i ljud- og
böjningsläran, grundformer, hvilkas natur är tvifvelaktig, utan att
detta angifves, men att uppräkna alla skulle här föra oss för långt.
S. 42s pat motsvarar got. pata, har således t kvar, emedan
det skyddats af ursprunglig efterföljaude vokal. S. 468 upptages
ei (ej) bland de urgermanska diftongerna, fastän ieur. ei där ju
blifvit Î och nord. ei ännu ej uppkommit. S. 4711 i prep. or
kan väl den långa vokalen svårligen vara gammal, jfr. Noreen
i Arkiv for nord. fil. I, 177 f. S. 486 synd, s. 49a synöogr, har
väl tillförts nordiskan i redan omljudd och synkoperad form, jfr
Oxforderordboken s. 614. Dativformen utan ändelse dag s. 4920
kan svårligen utgå från en form *dagä. Möjligen ha vi att
ansätta ieur. -oi och -ei, urnord. ai > e (Tunestenens Voduride,
Varnumstenens Hlte) och l > — med omljud, altså *dagai >
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
