Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äharon Luk. 1,5 gr. !Λαρών h. linns, Beplahaim gr. Βη&λεέμ h.
orjb ΓΡ5, Johannes gr. "Ιωάννης h. [fem. Iohanna Luk. 8,3
gr. Ιωάννα], Mahap Luk. 3,26 gr. MteåO h. PfTO, Nahasson Luk. 3,32
gr. Ναασσών h. ]’H5IT3. Altså finna vi h „inskjutet“ endast
i de ställningar, där det motsvaras af hebräiskt Π,
såsom i de båda första namnen, eller Π, såsom i de fyra senare.
Holtzmann, Altdeutsche grammatik, Leipz. 1870, säger s. 24:
,,h inskjutes efter lång vokal i främmande ord till förekommande
af hiatus, iôhannês, iohanna, âharôn, abraham, nahasson, mâhap‘\
Detta är oriktigt. Såsom af de anförda hebräiska formerna synes,
är nämligen den före h stående vokalen kort i Äharon, Mahap
Nahasson, medan i en mängd namn sammanstötning af två vokaler
äger rum, af hvilka den första är lång, utan att h inskjutes,
t. ex. Israel gr. ’Ισραήλ h. Siloam Joh. 9,7,11 gr. ΣιΧωάμ
h. rib’125, Fanuel Luk. 2,36 gr. Φανονήλ h. btMSE. J. Grimm,
Deutsche grammatik, 1. teil2 s. 71 säger, att gr. egennamn,
i hvilka aa sammanstöta, inskjuta h. Dock nödgas han själf
tillägga Johannes och Beplaihaim, och dess utom finnes ju
intet h i Gabaa Esra 2,26 gr. Γαβαά h. ysa eller i Sainnams
Esra 2,35, gen. af *Sainnaa gr. Σενναά h. ~N33. Att „goterne i
Israel kunde undvara h“, se Grimm, Deutsche gramm. 1. teil3
s. 90, får sin naturliga förklaring af den hebräiska formen.
Vill man nu vända om den uppstälda regeln och säga, att
hebräiskt Π och Π i gotiskan mellan vokaler i midljud — ty i
udd- och slutljud saknar det oftast all motsvarighet — motsvaras
af h, så känner jag blott tre undantag därifrån, hvilka alla torde
vara utan betydenhet. Det ena är gaiainna gr. γέεννα h. D3f! ’ä
targum. BSPP3, hvilket likväl ej förekommer såsom ortsnamh
utan endast i den bekanta öfverflyttade bemärkelsen af „helvete“,
och tyckes det därigenom ha mistat känning af sitt ursprung.
De båda andra äro Baiplaem Esra 2,21 och Joanan Neh. 6,18;
men på dessa former torde man ej häller böra lägga någon
vikt, då de tillhöra de otillförlitliga fragmenten af gamla
testamentet och samma namn i de nytestamentliga skrifterna ständigt
ha h.
Ett annat fall är uppträdandet af j i de tre formerna
Abijins Luk. 1,5 gr. ’Λβιά h. Bepanijin Luk. 19,29; Joh. 12,1
gr. Βη&ανία h. ΓΡΒ> ΓΡ3, Helijin Mark. 9,5; Luk. 9,33 gr. CHUας
h. rpbi<. Som vi se, förekommer inskottet af j endast,
när hebräiskan har dagescheradt jod, medan det enkla
jod alltid återgifves med i eller ei, t. ex. Zakarias gr. Ζαχαρίας
h. PP"ÛT, Barakeiins Neh. 6,18 gr. Βαραχίας h. Här går
det likväl ej för sig att vända om regeln, ty äfven det
dage-scherade jod motsvaras vanligen af i eller ei, t. ex. Tobeias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
