Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färre eller mindre i de för äldre ansedde delarne af
Odysséen än i dem, hvilka enligt Ficks hypotkes hafva
Kynai-thos till författare. Man jämföre till antal och art de
nödtvungna ändringarna i de aeoliska rhapsodierna i och λ
(9, II)1) med det „ioniska“ stycket o 300—379 eller Σπονδήl
φ 344—372, ω 205—547 (Fick, die hom. Odyssee, 292 ff)2).
På detta sätt har emellertid den textrecension
uppkommit, som har till titel „die homerische Odyssee in ihrer
ursprünglichen Gestalt“. Vi skola icke inlåta oss på kritik af
hennes allmänna förutsättningar: de forngrekiska
hjeltedikter-nas aeoliska ursprung och de till oss bevarade dikternas
uppkomst genom öfversättning till en af aeolisk och ionisk
dialekt blandad språkform. Vi anmärka blott det
besynnerliga deri att, under det Fick finner det omöjligt, att den
episka dikten i 9de seklet kan hafva begagnat en blandad, om
vi så få säga, litteratur-dialekt, som uppkommit genom
successiv sammansmältning af två lokaldialekter, han deremot
finner samma blandning antaglig såsom en plötslig nyskapelse
i sjunde seklet af en man och för recitationsstycken, med
hvilka denne homerid uppträdde vid festliga sammankomster
på en tid, då lokaldialekterna ännu bestodo i sin fulla
egendomlighet både som talspråk och skriftspråk. Huru kunde,
så må man väl fråga, de ädle lönerna vid Delosfester till
Apollos ära lyssna till Kynaithos och prisa „den blinde man-
’) Särskildt förtjenar den hänsynslösa rättelsen 208—210
uppmärksamhet.
2) Jfr. Christs intyg, 1. c. 151 f, att med afseende på digamma
ingen skilnad förefinnes mellan de för äldst ansedde delarne af
Iliaden A J och dem hvilka anses för yngst (K Ω), och Nabers
(Quaest. hom. p. 79),- att just de till sin ursprunglighet mest
be-tviflade rhapsodierna med synnerlig trohet bevarat de former,
som medgifva digamma, under det i „duo antiquissimi Odysseae
libri“ förhållandet är motsatt. — Äfven i andra stycken gäckar den
homeriska grammatiken kritikens bemödande att af språkbruket
bestämma olika böckers eller afdelningars relativa ålder. Artikelns
bruk t. ex. skulle man a priori vara böjd att anse såsom mera
tillhörig den yngre homeriska (fornioniska) litteraturen, men den
är vanligast i Iliaden, något mindre vanlig i Odysséen och
ojämförligt mycket mindre i hymnerna och hos Hesiodus. Hvad
beträffar de olika afdelningarna af Iliaden, är artikeln minst lika
vanlig i A J som i IC S2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
