Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likaledes föreligga verser, hvilka genom språkets
modernisering förlorat en del af sitt fulla mått, äfvensom att
indiske grammatici angifva konstlade och orimliga sätt att
full-ständiggöra dem. Då han emellertid uppgifver, att dessa
rättelseförslag helt och hållet stannat inom theorien och
icke genomförts i texterna, får man väl antaga, att båda
stadierna i denne förvanskningsprocess tillhöra en tid, då
sångerna upphört att lefva på folkets läppar eller
åtminstone då det metrum, hvarpå de affattats, icke mera af
folket förstods och fattades i sitt förhållande till det talade
språkets rhythmus. I Grekland deremot skulle båda
stadierna, så väl versmåttets sammankrympning som dess
åter-ställelse, hafva tillhört den tid, då Homeri dikter
väsentligen egde sin tillvaro blott såsom reciterad poesi och då
deras ursprungliga på stafvelsernas quantitet grundade
rhythm var i full öfverensstämmelse eller rättare fullt
identisk med det talade språkets rhythm. Somliga
moderniseringar och utfyllningar gå ju, enligt Wackernagel,
tillbaka ända till den tid, då η och ω först infördes i ioniska
skriftspråket. Ar det nu tänkbart, att rhapsoderne eller
deras åhörare någon tid voro så utan sinne för den
quan-titetsskilnad, på hvilken versens rhythm berodde, att de
fördrogo sådana verser, som
ώ nonoL oiov δή vv &eovg βροτοι «ΐτιώνται — eller
ij 71 ον χαγχαλωσι χάρη κομώντες .’Αχαιοί?
För att den felaktiga rättelsen skulle ske, måste ju först,
enligt hvad det synes, förfalskningen ha gjort sig gällande och
det ursprungliga rätta ha förglömts. Vill man åter antaga,
att „rhapsoder eller afskrifvare“, utan att någon tid af
felaktig prosodik gått emellan, omedelbart från det
archaisti-ska ao, aov öfvergingo till οω för att närma uttalet till det
hvardagliga ω1), då har man både uppgifvit Wackernagels
’) „Aliquanto ante Pisistrati aetatem — rhapsodos nec non
recenti-orum carminum auctores ipsos, cum sonoram modulationem magis
hominibus placere vidissent necdum scriptis litteris coercerentur“ —
— såsom Christ från assimilationstheoriens ståndpunkt raisonnerar
Proleg. in II. 176.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>