- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Sjette bind /
301

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna förklaring gifver för det första endast skäl för
en liten del af de förutsatta luckorna i versen, nämligen
för dem, i hvilka den audra af de kontraherade vokalerna
varit ω, men icke för de fall, i hvilka den varit o eller ε;
ty hvilken stamvokal kontraktionsljudet i όρώντες (i uttalet
helt visst skildt från ett participium af verb på -εω 1. -οω)
eller ενχετύσ&αι förutsatte, kunde för ingen person med
vanlig kännedom om grekiskt språk vara obekant. Vidare
ställer sig förklaringen, som vi se, på genuint Wolffisk
ståndpunkt, i det hon förutsätter icke blott, att alla
Ho-merusupplagor i äldre och nyare tid härstamma från Athen
och från Pisistrati normalupplaga, utan ock att dennas
redaktörer från muntlig tradition upptagit och sjelfve först
skriftligen upptecknat dikterna; ty i annat fall hade de väl
haft skriftlig io nis k tradition att tillgå och hade icke låtit
sig förleda af de attiske formerna1). Men om också denna
förutsättning är riktig, så kunde väl det sjette seklets
Athe-nare rådfråga den muntliga traditionen, då det gällde
dikter som bokstafligen lefde på folkets läppar; monne denna
var så vacklande och obestämd, att den icke lemnade
ut-gifvarne någon ledning, eller utgifvarne så osjelfständiga i
sitt omdöme, att de hellre på en så stor massa af ställen
lemnade felaktiga verser, än de bestämde sig för ett af de
möjliga sätten för deras rättande, όςέοντες eller οράοηες,
ϊβά-οντες eller det, som Fick icke nämner och som är svårt nog
att finna för den, som hvarken vill hafva assimilation eller
kontraktion, hvarken ίβώοντες eller ηβώντες?2)

Emellertid hade nu, enligt Ficks åsigt, Ilomeri dikter i
detta metriskt felaktiga skick blifvit spridda i Grekland.
Men det kom en annan tid, då man tog det strängare med
metrum och ville återställa detta, men deremot ännu meia

’) Christ fäster i sin recension af Ficks Odyssee med rätta
uppmärksamheten på den seghet, med hvilken Grekerne inom hvarje
diktart bevarade den dialekt, på hvilken arten från början hade
fram-trädt.

2) „Ebenso setzte in Verlegenheit vUeç ήβωοντες, weil hier zufällig
ΐφάον-rsç nicht wie bei jmvümv sicher überliefert war und man an dem
unionischen a Anstoss nehmen möchte“. 1. c.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:59:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr6/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free