Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(jfr. konjunktiven έπιβάομεν ζ 269, hvilken förutsätter en 3.
pl. βάοκη, βηισι). Ty grekiska språket eger ingen konjunktiv
utau themavokal; all konjunktiv af verba på -μι är, som
bekant, ett hufvudtempus af ett verbum contractum (&ψμεν)
eller af ett verbum barytonum (δύνωμαι, έπίστωμοα)1). Men
om nu den s. k. aeoliska /«-konjugationen har sin uppkomst
af en kontraherad konjugation, bevisar ju detta, att
kontraktionen är mycket gammal i aeoliskan och minskar
befogenheten att ur deu ursprungliga Odysseen utmönstra alla
kon-traherade ω-former2).
Slutligen hafva vi att betrakta det sätt, hvarpå Fick
förklarar uppkomsten af de diektatiske formerna i Odysséen.
Enligt Wackernagel var denna företeelse produkt af två
processer: versmåttets hopkrympning genom kontraktion och
dess återställelse genom vokalers eller diphthongers
klyfning. I det Fick låter desse processer falla vidt ifrån
hvarandra i tiden, hänför han den förre till Pisistrati
redaktion af Homeri dikter (omkr. 550 f. Chr.) och den
senare till den tid, då dessa dikter öfverflyttades från
gam-mal-attiskt alphabet (utan η och ω) till ioniskt, d. v. s. icke
långt efter 403 f. Chr.
Onomakritos, heter det (die Odyssee p. 2), och hans
medbröder i Pisistrati redaktionskomité visste ofta icke rätt,
om i Homeri språk ett verbum contractum borde ha
stamvokalen ε eller «, och satte derför, „wenn Ueberlieferung
und Einsicht sie im Stiche liess“, den kontraherade formen,
ehuru denne lemnade lucka i versmåttet, öfverlåtande åt
„läsarens egen insigt att i stället för de i versmåttet icke
passande attiske formerna insätta den af versmåttet fordrade
formen“, de skrefvo t. ex. δρώ, δρωντες (δροντες?), ehuru versen
fordrade δρέω eller δράω, δρέοντες eller δράοντες (■>; 145).
’) Endast enstaka verba på -υμι visa konjunktivformer utan
binde-vokaler, Curtius, Verbum II. 67. Med dessa kan man lämpligen
jämföra en sådan form som ‘E^wm gen. pl., hvilka väl ingen lär
anse för ursprunglig.
2) Meister, der aeolisehe Dialekt p. 177 Anm. „1: ιίμαις, τίμαι ist,—
aus τ ιμάίίς, τιμά et entstanden“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
