Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elias och Elisæus, osanna mot hosanna. Altså åtminstone
sex olikheter mot fem likheter.
Det synes då knapt annat återstå, än att med Grimm
och Holtzmann söka källan för gotiskans inskjutna h i
fonetiska förhållanden. Det erkännes, att i detta fall en sådan
utväg är föga lockande.
Om man bortser från namnet Johannes, med hvilket
särskilda förhållanden ega rum, visa alla de öfriga orden li
Öankeradt af två a. Hos Ulfilas finnes intet osammansatt
ord, där två a omedelbart sammanstöta. Namnet Ίσηάχ,
som Ulfilas skrifver Isak, har säkert förelegat honom under
den afvikände formen Ίσάκ, hvilken är vanlig i Cod. sinaiticus1).
Där andra vokaler sammanträffa, inskjuter Uiiilas intet
h: det redan omtalade gaiainna, Baiailzaibul (ΒεελζφονΙ),
Bauaus (Βοήζ), Siloam (Σιλωάμ, hebr. (i’Vi’, ej som lir Hoppe
förhastadt angifver π^ψ), Israel (Ίσς>«ήλ) och ännu rätt
många exempel kunde anföras.
I ordet Beplahaim är det senare a i verkligheten blott
grafiskt, enär ai uttrycker det grekiska ε-ljudet. Den gjorda
förklaringen kan synas härmed vara dömd. Men när man i
de gotiska fragmenten af G. Testamentet — hvilka svårligen
kunna vara af Ulfilas hand (Bernhardt, sid. XXXV), och i
hvarje fall på många punkter följa sin egen ortografi —
ser Γαβαά Esra 2. 26 skrifvas med två sammanstötande a:
Gabaa, och vidare ser Davids stad nämnd såsom Baiplacm
(miss-skrifvet Biaaaiplaem) Esra 2. 21, bar man en viss rätt att
sluta, att h i de omtalade ställningarna ej framkallats af
någon gällande gotisk språksed, utan snarare beror blott på
en mer eller mindre personlig teori hos Ulfilas, en teori, i
hvilken äfven ortografiska förhållanden kunna hafva ingripit.
Förklaringen af h i det gotiska Johannes tvekar jag ej
att söka i namnets latinska form. Johannes har redan vid
denna tid varit ett bland vesterlandets kristne så allmänt
spridt namn, att Ulfilas ej blott ur de latinska
bibelöfver-sättningarna kunnat hämta sin bekantskap med denna form :
’) Bernhardts grekiska text till Ulfilas bör i detta hänseende rättas
Mark. 12. 26 m. fl. ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
