Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom eu skrift af Ulfilas lärjunge Auxentius är det
bekant, att Ulfilas ej blott förstått utan äfven skrifvit latiu1).
Då vidare, såsom Bernhardt ådagalagt, i den gotiska
öfver-sättuingen ställen finnas, hvilka röja direkta påverkningar
från en latinsk öfversättning, som stått Vulgata nära, ligger
det nära till hands att söka förklaringen på de omtalade
Å-formerna i inflytelser från Italien. Så var också min
första tanke vid genomläsningen af hr Hoppes uppsats.
Dock är saken ej så enkel. De älsta och bästa
handskrifterna af Hieronymi öfversättning, t. ex. Codex amiatinus,
skrifva de flesta af här på tal varande ord utan h. Och då
Hieronymus, som dock förstod hebreiska, bibehållit de
grekiska formerna utan h, kunna vi ännu mindre vänta att
finna sådana i den äldre latinska öfversättningen, den af
grekiskan helt och hållet beroende Itala. I de redaktioner
af denna äldre öfversättning, som varit mig tillgängliga,
Stockholmsbibliotekets Codex aureus (utg. af J. Belsheim
1878) och Evangelium palatinum (utg. af Tischendorff 1847)
läses också Bethleem, Aaron, Naasson, Maat. Endast namnen
Abraham och Johannes hafva både hos Hieronymus och i
Itala den ulfilanska, ännu öfver hela vesterlandet gällande
formen. Däremot hafva både Itala och Hieronymus i
motsats mot Ulfilas öfveralt ett h i gehenna.
Vill man taga sin utgångspunkt i senare redaktioner af
Vulgata och söka de ulfilanska Λ-ljudens förklaring däri, att
våra gotiska handskrifter, särskildt Codex argenteus,
synbarligen äro utförda i Italien (under östgoternas välde där) så
får man, innan man tillgriper en så vågad förklaring, ej
glömma, att öfverensstämmelserna mellan de gotiska och de
från Vulgata stammande, nu allmänt vesterländska formerna
af ord med h i verkligheten ej äro så genomgående, som det
till en början kanske synts. Utom det nyssnämnda got. gaiainna
mot den Clemeutinska Vulgatas gehenna, hafva vi Naum mot
Nahum, Aharon mot Aaron, Heleias och Haileisaius mot
’) „Apostolica gratia grecam et latinam et gotioam linguam sine
intermissione in una et sola ecclesia Cristi predicavit . . Qui et
ipsis tribus linguis plures tractatus et multas interpretationes . . .
post se dereliquid.“ Auxentius, enl. E. Bernhardt, Vulfila (1875), s. XY.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
