Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har att berätta om interpunktionen, hufvudsakligen emedan det
skulle belyst frågan om satsaccentens förhållande till versaccenten.
Beträffande produktion och korreption framför muta c. ].,
gäller som allmän lag, att ju närmare vokalen vid uttalet
förenas med konsonanterna, desto större är benägenheten för
förlängning och tvärtom. Kunst, har riktigt observerat detta
för-hållaude för det fall, att vokalen är slutvokal och konsonanterna
begynnelsekonsonanter (pag. 67), och han uttrycker det så, att
förlängning eger rum mestadels i syntaktiskt nära förenade ord.
Lämpligare torde det dock vara att säga, att förlängning eger
rum företrädesvis i svaga caesurer, enär, från metrisk synpunkt
sedt, eaesurerna begreppsenligt äro det primära, och de
syntaktiskt nära förenade orden företrädesvis välja sådana versställen,
der versen lättast umbär starka caesurer. Men då detta står
fast, är det naturligtvis endast genom en inkonsekvens förf.,
beträffande XIV, 53 :
ovx oiSn. nXttv Σ~ψοξ ό τΰς ’Υποχάλχω έρασ&ει’ς
och andra liknande ställen, kan säga, att interpunktionen i sin
mån bidrager till förlängning af kort betonad taktdel. Tvenne i
allo motsatta orsaker kunna ej ha samma verkan. För sådana
falls förklaring har man att välja mellan följande tre
möjligheter: antingen spåra vi här någon analogisk inverkan (1), eller
kontinueras rösten, trots pausen, öfver från vokalen till
konsonanterna, så att förlängning eger rum på vanligt sätt (2), eller
också träder en så stark paus emellan, att rösten fullständigt
upphör och ansättes på nytt efter interpunktionen, på samma
sätt som i versens slut, der versaccentens välde upphör, en
syllaba anceps förekommer, innan rösten efter den metriska pausen
öfvergår till den följande metriska perioden (3). Fallet 1) kan
näppeligen ega rum, då positionen framför muta c. 1. alltigenom
visar sig vara bygd, icke på theori, utan på lefvande
språkföreteelser. Fallet 2) kan inträda, endast om vi medgifva, att
versaccenten är så stark, att den, trots öfvergången från en sats
till en annan, hvilka begge satser begränsa sig mot hvarandra
under sina egna satsaccenter, icke låter denna öfvergång
betecknas genom röstens upphörande. Liksom versaccenten
otvifvel-aktigt efter slutet af hvarje metrisk period (= vers) kan
åstadkomma ett afbrott i den språkliga perioden, till trots för att
denna sammanhålles af sin accent, så skulle den äf>ren kunna
öfvervinna ett den språkliga, periodens afbrott i det inre af
versen och i uttalet sammanbinda den vokal och de konsonanter,
som stå på hvar sin sida om de språkliga periodernas
mötespunkt. Men ett. sådant versaccentens välde öfver satsaccenten
är tvifvelaktigt derför att, vi i regel finna de begge accenterna i
versens inre understödja hvarandra, under det att de här skulle
bekämpa hvarandra. Hvad det tredje och sista antagandet
beträffar, så kan deremot anföras, att det i lika mån som det an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
