Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framgå, att Theocritus i allmänhet åtminstone icke mera än
Hesiodus favoriserat semiquinaria.1)
Som grund till omliandlade caesurs makt att höja versens
skönhet, anför förf., 1. 1., att genom den delas versen i tvenne
hälfter, af hvilka den ena har daktylisk, den andra anapaestisk
rytm. Ref. gissar, att detta är sagdt närmast med tanken på
daktyl i tredje foten. Men äfven om det i lika hög grad afser
den tredje spondén, så är det klart, att om det är en speciel
skönhet hos versen att sönderdelas i tvenne hälfter med
fullkomligt olika rytmisk gång, så bör för det första daktylen i
icke mindre grad än spondén betjena sig af detta sätt att höja
versens välljud, emedan i den kan åstadkommas en tydligare,
mera utpreglad anapaestisk takt, och för det andra bör den
tredje daktylen mest af alla versens daktyler vara tjenlig för en
sådan versens sönderskärning i delar med olika rytm, emedan en
inskärning efter dess starka del mer än en sådan efter andra
eller fjerde daktylens starka stafvelser åstadkommer jemnbördigare
och derigenom sjelfständigare delar af versen, hvilka just på den
grund ytterligare skärpa den rytmiska motsatsen. Att det förra
icke är fallet, visar det statistiska förhållandet, att en spondé i
tredje foten endast undantagsvis saknar semiquinaria, under det
att den tredje daktylen i medeltal endast på ett. ställe af fyra
använder manlig caesur (i öfriga fall trokaisk); och att det är
af helt andra skäl än för att i versens andra hälft åstadkomma
en anapaestisk rytm, som den tredje spondén använder
semiquinaria, ligger i öppen dag; att det senare icke heller eger rum,
är redan i det föregående antydt. Referenten är för sin del
böjd att härleda den relativa sällsyntheten af den tredje
daktylens manliga caesur i någon mån just ur en sträfvan att
undvika versens delning i tvenne hälfter af antydda motsättning i
rytmiskt hänseende.
Nödvändigheten att skilja caesurerna i daktyler och
spon-déer från hvarandra, framgår äfven af andra förhållanden. Förf.
anför, att de särskilda sångerna understundom afvika från
hvarandra i frekvensen af de olika caesurerna. Ofverallt har ret. ej
kontrollerat förhållandet, men i allmänhet visar det sig, att den
antydda skilnaden beror på den olika talrikheten af spondéer
och daktyler, och hör följaktligen hänföras till denna som sin
grund.
Med förbigående af andra punkter, hvarutinnan förf.s och
ref.s åsigter divergera, vill ref. blott tillägga, att det· skulle
varit fördelaktigt, om förf. på ett ställe sammanfört hvad han
’) Förf. anför, pag. 47, n. 3, Hartels uppgift om det statistiska
förhållandet mellan semiquinaria och tertia trochaica hos Homerus.
Emellertid är Hartels uppgift fullständigt felaktig, något som ref.
påvisat Stud. Hesiod., I. pag. 42, d. 2, oeh som kan förtjena
framhållas särskildt med hänsyn till den gängse okritiska tron på
Hartels statistiska uppgifter och de slutsatser, han ur dem dragit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
