Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. F. Johansson:
(1. pondera). Härmed är framför allt att jämföra samma
betydelse hos det nord. ordet klé (se Bug ge KZ. XIX, 432),
som naturligtvis icke med Bugge är att sammanställa med
lag eller lia. Till grund för detta ord ligger nu en stam
Heiä, som oafsedt rotvokalen täcker sig med fs. leia ’stein’ ’).
Liksom A«c (d. v. s. *A«vc) förhåller sig till *ol(o)u(o)-, så
förhåller sig lig till *ol(o)i(o). Denna stam kunde man
möjligen återfinna som oloi- (afijudande med *ålei-, *öh~) i
6lol-Tgo/og2) (Herod. VIII, 52, Xenopli. Anab. IV, 2, 3, jfr Theocr.
XXII, 49) och ulool-TQoxog (Hom. iv, 137 ; Herod. V, 92, 2).
Jag medgifver gärna, att om olooi-rgoxog måste gälla som den
ursprungligare formen, så kan det formelt lika så väl tydas
ur *olofoi-zqoxog. Men är detta icke nödvändigt — d. v. s.
om blooi-TQoxog beror på episk diektasis — och är just en
dylik stam- 1. kasus-form af *<U(o)jro- en smula påfallande, så
kunde man deri se den atematiska kvalitativt afijudande
stamformen oloi-. I hvarje fall synes det mig naturligare att
i detta ord söka ett sammansättningsled med betydelsen
sten, klippa (hela sammansättningen ungef. stenrullare, jfr
rullsten) än med Pott (I2, 781; II1, 638; jfr äfven Roediger
De græc. compos. Leipz. 1866 p. 76; Knös De digammo Hom.
p. 70 ff.; Brugmann C. St. VII, 334 f.3)) deri se en stam
*f0lßo- (jfr 1. volvo). De metriska ställena (— — fø/s ö’üg
"Exxoig I m’Tixov {iBfinâg, oloolzgo/og äg uni nixgtjg N 137 ; AiißSu
xvsi, xlÇei (Folooixgoxov • iv ôè neaûxm | . . . Herod. V, 92, 2; ïmcuruv
/{it nhçai ùloiigo/oi, oi’ors xvlivdbi | .. . Theocr. XXII, 49), lika
så litet som den varianta skrifningen ôl{o)ohgoxog tala för
antagandet af ursprungligt digamma. Såvidt skrifningen
med spir. asp. härstammar från gammal tid, torde den vara
’) Grundform är *laia (jfr Kö g el P.-B. B. IX, 543).
2) Hvarpå doc. Persson har gjort mig uppmärksam.
J) De öfriga mera nämnvärda tydningarne kan man se hos Vanicek
Wb. p. 917; angående förklaringen af ù).(o)ui- såsom lokativ se de
anförda ställena och 6. Meyer C. St. V, 94; Yl, 384 och
dei–städes anförd litteratur; jfr äfven Gr. Gr.2 § 350 och K. Zacher
Zur gr. nominalcomp., Breslau 1886 p. 41, som försvarar den af
mig begagnade vanliga accentueringen samt anger, att enligt
Schol. II. 13, 137 Komanos och Ptolemaios Askalonites
paroxyton erade ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
