Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men äfven om a- i de nämnda orden kan anses tämligen
ursprungligt (jfr ofvan), så bevisa de ingenting för antagande
af en s-stam i Xåg. Och xgarutXeag kan i och för sig
ingenting bevisa (jfr de båda antydda möjligheter till förklaring
ofvan). Å andra sidan talar såväl genus — o eller ij —
som framför allt den faktiska flexionen helt och hållet emot
ett sådant antagande. Detta bevisas af följande. Först och
främst, synes man böra antaga en grekisk stam med f. En
urgrekisk nom. skulle då af en s-stam heta *Xuß«g, gen.
*laßaaog o. s. v. Jämför man nu t. ex. gen. (af xqéag) xgéag
0. s. v., så måste man, alldenstund a har försvunnit tidigare
än f, vänta en gen. *Xufa? > o. s. v. En s-stam kan
sålunda icke läggas til grund för flexionen. Såväl de
ho-meriska som attiska formerna fordra en annan tydning.
Jag antager, att den urgrekiska formen af detta ord
var *laig-, deraf gen. *X«ß6g, dat. *1«fi, ack. *X&fav (enligt J.
Schmidt K. Z. XXVII, 283, jfr äfven Bezzenberger
BB. VII, 74) såsom antevokalisk form ur *Xa^m. Vill man
öfversätta Homer till äoliskan, så kunde man alltså snarare
skrifva Âotîç, i«îoç, Xavi, Xavav o. s. v. till följd af den
vanliga diftongiseringen af f efter kort vokal (Meister Diall.
1, 93 ff. ; 109 ff. ; G. Meyer Gr. Gr.2 § 239) än med
Fick skrifvaXàfog, läßt, Xàvv (t. ex. i 537, v 163) o. s. v.
Det är dylika former, som hos Homer ersatts med
jon.-attiska former. I dessa dialekter uppstodo först formerna
*Xaog, *Xui, Umv o. s. v., bland hvilka *Xaav tidigast
kontraherades till Xàv. Härefter nyskapades en nom. Xäg.
Sedan införde man iä- såsom stamform i hela paradigmet;
äfven cirkumflexen förblef fast på samma ställe, emedan i«-,
införd både i nom. och ack., tänktes såsom en specifik stam
(jfr härmed Göttling Allgem. Lehre vom Gr. Acc. p. 245;
Wheeler Gr. nom. acc. p. 17) Xàg, Xàog, Xài, Xàv och till
och med Xùa (Callim. frg. 104). Detta Xàu, som
naturligtvis kan vara en tidig formation, gaf, kontaminerad med Xàv,
en ack. ^.5«»’, efter hvilken en nom. *5«? analogice uppstod.
Detta Xàag kunde mycket lätt hafva blifvit indfördt i de
attiska och joniska redaktionerna af Homer i st. f. de äldre
och ursprungligare formerna. Eller också kunna Xång och
14»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
