Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtit det genom w-omljud av a uppkomna o i homtp övergå
till u genom påvärkan av ändeisens u (alltså huuuji) men
dat. hofpe (se Kock: Studier II, 478), och förhållandet i
Östgöta-lagen kan jämföras med den bekanta s. k.
tilljäm-ningen (likdaningen av rotens med ändeisens vokal) i ord
med kort rotstavelse i många moderna bygdemål: lava av
leva (liva), lasa av lesa „läsa“ etc.
Under dessa förhållanden kan man fråga sig, huruvida
i Östgöta-lagens sunum etc. en assimilation av rotens med
ändeisens vokal försiggått, så att utvecklingen varit sunum >
sonum (genom inträngande av den a-omljudda vokalen från
andra kasus) > sunum (genom assimilation). Enligt min
åsikt bör frågan besvaras nekande, eftersom mellanformerna
sonum etc. icke torde kunna påvisas såsom ensamt rådande
under någon äldre period av fornöstgötskan. Det är
därför enklast och riktigast att antaga, det sunum etc.
alltjämt bibehållit rotens M-ljud, ehuru den omständigheten, att
orden hade kort rotstavelse och i andra stavelsen ett u,
bidrog till att bevara detta rotens M-ljud, så att det icke genom
analogi-invärkan ersattes av det i audra kasus brukliga o.
Att den gamla växlingen någon gång kvarlevat utan
nyssnämnda stöd visa väl emellertid lof, olovandis, tr olova:
dat. luui; koma: Trnmi.
Aven i andra skrifter än Östgöta-lagen finner man spår
av en regelbunden växling av o: u, och i likartade ord.
Liksom nämnda lag har kona : kunu, så möter i fsv. en
likartad växling i en annan feminin öw-stain, nämligen liola :
oblik kasus hulu, pl. hulur, dat. pl. hidum. Detta framgår
av följande. I Leg. III förekomma orden bicergJihola,
bicerglis-liola en mängd gånger på s. 463—4, 470—5 (jmf.
Söder-walls ordbok). Den enda gång, då ordet står i nom., har
det formen hœrgholan. I oblik kasus i sing, och i pl. har
det alltid u i penultima, och sexton exempel på dylika
former finnas (bcerg hwluna, bærgxhiduna, bcergh hwlunne, bcergh
luvlonne etc.) ; undantag gör blott en gång bcergx liolo (463,
21). Ordens former på andra, i Söderwalls ordbok ur den
fsv. literaturen, citerade ställen överensstämma med den
här uppställda regeln, och förhållandet är huvudsakligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
