Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från kons.-st. ; b) på -ï tillhör i-stammarne, och såvidt det
förekommer i kons.-st., lån från de förra och kan förklaras 1)
ur abl. -id i lat. nybildad efter abl. -ö-d (marid, airid), 2) instr.
af i-st. (möjligen öfverflyttadt till kons.-st. cum primo lucî, som
dock kan vara) 3) lok. af *-st. Abl. -e (paire hos Plautus) kan
vara en kontamination af ë och f, men också urspr. instr. =
s. pilra.
Nom. pl. -es i turbines o. s. v. (hos Plaut.) kan ej, som
Bücheier och Stolz antaga, vara ursprungligt -ës i kons.-st.,
ty deraf borde blifva -is, som Henry riktigt anmärker, utan har
uppkommit af metriska skäl genom mätning af c- som An-
delsen -ës tillhör «-st.; i kons.-st. härstammar -ës från *-st. eller
är ack. använd som nom. (*pedms > pedës). De få fall af -is
(-eis), som förekomma, hufvudsakligen af e-st. (ceiveis, finis), äro
antingen af -ies eller lån från ack.
Ack. pl. -ës tillhör urspr. kons.-st. (*pednis > pedës), -îs
(-eis) tillhör «’-st. (af -ïms, jfr s. -m). När det förekommer -ës
hos «’-st. eller (sällan) -îs hos kons.-st., så beror detta på
ana-logiskt utbyte.
217, 9. En viktig modifikation af Meuniers förklaring af
gen. -lus, dat. -I af prou. hos Danielsson Studia grammatica
isht. p. 31 fi’.
229. Vok. mi torde vara regelbundet utvecklad af *mle
-< *meie (såsom ii, iis se ref. De deriv. vb. contr. 195 f.).
238. L. sëdi sëdimus kan knappast skiljas från gerrn.
sét-såväl i sing, som pl. (fht. saaz, g. pl. setum). Ar så fallet, d.
v. s. är sëd- ieu., men kan det icke förklaras på det af Os t lioff
i Perf. försökta sättet (*sezdmé — *Sëdmé), så följer, att vi måste
antaga en afljudsväxling ë: ë (liksom i zd. y Skare: l.jëcur, s.
yäkrt, ijtraov: 1. sequius o. s. v.), något som i och för sig är
antagligt nog. L. lëgi och veni äro sålunda lika väl att antaga
som ieu. afljudsformer, hvad också författaren med full rätt
antager för ëgi, fëci, cëpi.
249, 2. Jag kan icke öfvertyga mig om den gängse
förklaringen af cfiÉQuq, så länge man icke kunnat bortförklara den
omständigheten, at *-E<7t -si ännu hos Hom. ej -st; men yéçeiç
förutsätter en ursprunglig diftong (Collitz Auz. f. d. Alt. V,
342, Smyth Diphth. El p. 55, Bechtel Phil. Anz. 1886, 18 f.).
267. Ang. med.-passivet i lat. har man numera fram för
allt att jämföra Wi n d is c h Über die verbalformen mit d. char, r
im ar., it. u. celt., som förklarar pass.-ändeisen r såsom ytterst
gående tillbaka till vissa ieu. ändelser på -r, jfr nu också Z i
inni el KZ XXX, 224 ff.
276. I st. för den af förf. som regelbunden konstruerade
opt. af rot ei ’gå’ i gr. *Ur,v skulle vi väl snarare väntat *ii]v
eller *’njv, jfr s. iyäm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
