Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. ex. ack. skogh ej utövat samma inflytande på nom. skogher
som sio på sior, och när t. ex. uom. sg. fem. gop ej med
sig likdanat nom. sg. mask. goper, så beror det naturligtvis
därpå, att likheten mellan sio-sior, bla-blar var betydligt
ligt större än mellan skogh-skogher eller mellan gop-g oper.
Sior var nämligen enstavigt liksom sio och hade ett endast
svagt uttalat r-ljud; blar enstavigt liksom bla och hsde
samma svaga -r. Däremot hade shogher, goper fullt
tydligt uttalat »’-ljud, och dessa ord voro (redan på denna
tid) tvåstaviga, under det att skogh, gop voro enstaviga.
Men såsom en allmän sats gäller, att ju större likheten
mellan två former är, desto lättare sammanfalla de genom
analogi-in värkan.
Nu förstår man ock, hvarför presensformer sådana som
ælskar och gömir i Yästmanna-lagen I merendels bevarat -r:
inga tillräckligt närstående former utan -r funnos, med
hvilka celskar och gömir kunde likdanas.
Härmed äro alla de böjningsformer granskade, för
hvil-kas bruk av -r Brate (Äldre Vestm.-lagens ljudlära 94 f.)
lemnar statistik, utom gen. sg. av starka fem., hvilken form
saknar -r 6 ggr och har -r blott 2 ggr. Detta stämmer
väl överens med den av Söderwall anf. skrift s. 10
meddelade uppgiften, att r i gen. sg. -ar ofta utelemnas. Två
faktorer synas hava samvärkat till att göra sådana gen. som
saka (fem.), boka (fem.), rcetta (mask.) vanligare än sakar,
bokar, rœttar. Dels har väl gen. sg. sakar, rœttar etc. med
svagt uttalat -r likdanats med motsvarande plurala
genitivformer saka, rcetta; dels har rœttar etc. påvärkats av den i
sådana juxtapositioner som rcetta dagher iugående gen. sg.
rcetta, ty åtminstone i äldre Västm.-lagen förlorar ju det
genitiva -ar i regeln sitt -/· i juxtaposition framför
konsonant, och en påvärkan från rcetta i rcetta dagher etc. på
gen. rœttar möjliggjordes så väl därav, att juxtapositioner
voro i fsv. (liksom i nysv.) mycket vanliga, som ock därav,
att gränsen mellan en genitiv juxtaposition och två
fristående ord, av hvilka det förra var en genitiv, var i
fornspråket ännu mera flytande än i vara dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
