Liknar luktviolen till storlek och hållning, men kronan är ljusare blåviolett och luktlös, örten saknar revor, och bladen äro mattare gröna och finhåriga. De blad, som beledsaga de tidiga vårblommorna (tavl. 225), äro helt små i jämförelse med sommarbladen, som kunna bliva nära 1 dm långa med dubbelt så långa skaft. Då bliva alla blommorna kleistogama (sommarblommor) och befinna sig nere vid marken på mycket korta, nedböjda skaft. Båda blomformerna bilda fröhus av klotrund form, de öppna blommornas fröhus grönaktigt, fig. 2, de kleistogamas rödgredelint, fig. 4; bägge fruktslagen öppna sig långsamt, fig. 3, och deponera fröna, fig. 5, i en hög på marken, där de liksom luktviolens spridas av myror.
Buskviolen växer tämligen allmänt i lundar, mest ekbackar, i s. och mell. Sverige; den finnes även i s. Norge (Kristiania), men är ej med säkerhet funnen vildväxande i Finland. -- Få växter i vårt floraområde visa så stor olikhet som V. hirta mellan vår- och sommarstadiet till blad, blommor och storlek -- man kunde lätt taga de två stadierna för olika arter.
Tavl. 225. Fig. 1 blommande stånd med vårblommor, 2 dess fröhus (nat. storl.), 3 detsamma efter frönas avlägsnande, 4 fröhus av en kleistogam blomma, 5 frö (5/1).
Förra
Nästa
Index
Innehållsförteckning