Ehuru till sin allmänna byggnad ganska nära skogs- och hundviolen (nr 223), är dock V. biflora inom vår flora ensamstående genom sin gula blomfärg och sin uteslutande alpina utbredning. Till blomkronans form närmar den sig V. tricolor (följ. nummer). I Sverige går den ej längre söderut än till n. Dalarne och Hälsingland; i Finland finns den blott allra nordligast, uti Inari lappmark o. s. v.; i Norge är den vida utbredd, men stiger blott tillfälligtvis ned i fjälldalarna. Högväxt och storblommig i fjällsidornas björkskog ända upp till Nordkap, ses denna växt mycket låg, fåbladig och småblommig i fjällhedarnas lavmatta ovanför trädgränsen. Den finnes även på mell. och s. Europas alla fjäll och alpkedjor, i Sibirien o. s. v.
Tavl. 226. Fig. 1 blommande planta, 2 blomma (3/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning