Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Genom sina gröngula kronblad och breda bladflikar, i synnerhet hos de nedre bladen, är björnlokan lätt igenkänd bland våra storväxtare umbelliferer. Delfrukterna, som äro starkt plattade, igenkännas på de breda oljegångarna, som ej nå ned till fruktens bas, fig. 3, Örtståndet är beklätt av styva hår, men de unga bladen kunna dock användas som kål eller spenat. Det berättas, att man förr även använde avkoket av denna växt, såsom tämligen sockerrik, till bryggande av mjöd och likör.
Björnlokan är en stor, grov och flerårig ört, som tämligen allmänt förekommer på ängar och vägkanter genom större delen av vårt floramoråde, ungefär upp till polcirkeln. Den blommar under högsommaren. -- I våra sydligare trakter uppträder en sällsyntare, antagligen från mellersta Europa inkommen art, av många botanister ansedd för underart till sibiricum, nämligen H. sphondylium L. Den skiljer sig nästan blott genom mycket stora, vita eller rödlätta kronblad.
Tavl. 251. Fig. 1 blomställning och där bakom två blad från stjälkens nedre del, 2 blomma (5/1), 3 frukt, sedd från ryggsidan (4/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
