En grov, hårig, flerårig ört av 1/2 m:s höjd, med vanligen alldeles enkel stjälk, bladrosett vid basen och lång, smal klase i toppen. Den är tämligen allmän på ängsbackar och åkerrenar, i lövskogsbryn m. m. och blommar under eftersommaren. Blommans byggnad står närmast äppleväxternas, t. ex. Cratægus (nr 286), i det att blomaxeln är bägarlikt urholkad och alldeles omsluter småfrukterna, som blott äro 1 eller 2 till antalet (på vår avbildning endast 1, se fig. 5). Däremot är den sålunda uppkomna skenfrukten, fig. 4, avvikande i det avseendet, att den är hård och torr, och till fruktspridningsmedel är den i sin övre del besatt med krokuddiga borst. Frukens (eller rättare hela skenfruktens) spridning sker alltså epizoiskt, d. v. s. på djurens kroppsyta, päls- och fjäderbeklädnaden, människors klädedräkt m. m. (sid. 65). Hos de bärlika skenfrukterna däremot (t. ex. Cotoneaster, Rosa) är blomaxeln avsedd att förtäras, varvid de onjutbara fröna eller smådelarna bortkastas; men mången gång nedsväljas även dess och förbliva en tid i djurets tarmkanal, så att en spridning på större avstånd blir möjlig. I detta senare fall kallar man fruktspridningen endozoisk ("i djurets inre").
Småborren går i Sverige upp till Hälsingland och i Norge till Trondhjemstrakten; den finnes även i s. Finland. Bland växtens nyttiga egenskaper må nämnas, att den ger ylle en hållbar, klart gul färg.
Tavl. 295. Fig. 1 stjälkens topp med blomställningen, 2 rosettblad, 3 blomma (3/1), 4 skenfrukt (4/1), 5 d:o i längdsnitt, inneslutande en 1-fröig nöt (4/1).
Förra
Nästa
Index
Innehållsförteckning