En mångårig ört, som dock genom den ständigt uppåt fortväxande, till stor del ovanjordiska och träaktiga jordstammen närmar sig småbuskarna eller risen bland t. ex. ljungväxterna. Denna likhet stegras genom de små läderartade, ovantill glansigabladen. Undertill äro bladen silvervitt ludna. Lågväxt och småbladig men storblommig, är denna art en typisk fjällväxt (jfr sid. 168). Den förekommer genom nästan hela Norge, i Sverige blott i Lappland och Norrland ned till Härjedalen, samt i nordligaste Finland, och i de flesta fall är den ymnigare i högre fjälltrakter än i de lägre. Dess ståndorter äro företrädesvis klippgrund av lösa, lätt söndersmulade skiffrar.
Det latinska namnet "octo-petala" syftar på blommans 8 kronblad, ett tämligen ovanligt antal. Inom Potentilla-serien av Rosaceæ står denna växt dessutom ensam genom enkelt blomfoder och håriga, dunlika fruktspröt, fig. 3 och 4, en analogi till Pulsatilla, nr 171, och alltså organ för fruktspridning med vindens tillhjälp. Anmärkningsvärda äro även de ej sammansatta bladen. Bladskivans form av ett litet eklöv gav Linné anledning att kalla detta växtsläkte "Dryas".
Tavl. 305. Fig. 1 ett mindre exemplar i naturlig storlek, 2 blomma i postfloration (2/1), 3 blomfoder och mogna småfrukter (naturl. storl.), 4 småfrukt (d:o).
Förra
Nästa
Index
Innehållsförteckning