I Sveriges sydligaste landskap finnas fyra ginstarter, som alla äro småbuskar eller ris med enkla, hela, lansettlika blad och gula blomkronor. Av dessa arter blir färgginsten den största (omkring 1/2 m hög) och får de största bladen. Den finnes här i Skandinavien blott i n.-ö. Västergötland, omkring Halmstad och i Skåne; dess lokaler äro torra backar, åkerrenar och hedar. I mell. Europa äro ginstbestånd allmänna och karaktäristiska för hedar och torra betesmarker.
Man igenkänner Genista-blomman därpå, att den våldsamt öppnar sig, om man något litet trycker ned vingarna; en stark spänning råder nämligen mellan båten och vingarna å ena sidan, som sträva nedåt, och å andra sidan det inneslutna ståndarröret, som strävar uppåt mot seglet. Då de lösgjort sig från varandra, sänker sig båten så djupt, att den nästan hänger ned i rät linje med seglets skiva, fig. 4. (Jfr tavl. 326, fig. 4.)
Artens svenska namn härleder sig av det färgämne, som innehålles i de blommande grenarna och varmed ylle och linne kan färgas gult och brunt.
Tavl. 332. Fig. 1 stjälkens topp, 2 baljor, 3 blomma (2/1), 4 densamma öppnad genom ett insektbesök (2/1), 5 frö (6/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning