Små tunnbladiga, skuggälskande örter med tämligen inskränkt utbredning, men ställvis mycket ymniga på myllrik jord i lövskogar och lundar. De avvika från Epilobium genom endast 4 kretsar i blomman, var och en med endast 2 blad, fig. 2. Frukten blir enfröig och nötlik; vid mognaden lossnar dess skaft genom en ledgång från huvudaxeln, och såsom epizoiskt spridningsmedel (sid. 4, 65 och nr 295 m. m.) är fruktväggen besatt med krökt borst, fig. 3. Effekten härav är, att dessa växter leva sällskapligt och i vidsträckta bestånd i skogsinteriörerna.
Tavl. 336. Fig. 1 Circæa alpina , växten i naturlig storlek, 2 och 3 Circæa lutetiana , blomma (5/1) och mogen frukt (6/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning