Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Vår flora har blott ett fåtal Carex-arter av sådan höjd och bladrikedom, att de bilda en vasslik vegetation i vattendragen. Tre sådana avbildas här, nr 438-440. Av dessa äro blås- och flasktstarren (nr 438 och nr 439) nära besläktade och igenkännas på 2 eller flera hanax samt i allmänhet gulaktiga fruktgömmen. De nå en höjd av 0,5-1 m och äro allmänna över hela norden på stränder, i diken och dammar m. m., även i de lägre fjälltrakterna. Bladen av dessa storväxta arter äro sega med mjuka och användas i norra Skandinavien som hö till att med ett norskt uttryck "sena" eller fylla lappskorna (pjäxorna, komagerna) omkring foten, vilket ger värme om vintern och svalka om sommaren. Därav kallas dessa arter även "skostarr" och "skogräs" (på norskt språk "senegras"). -- Namnet blåsstarr syftar på de tunnväggiga fruktgömmenas uppblåsta form, fig. 2 och 4. I fjälltrakterna blir denna växt lägre, axen kortare, uppräta, och furktgömmena bruna eller svartaktiga (forma alpigena Fr.; jfr "svedstarr" och "svartstarr", nr 435!).
Tavl. 438. Fig. 1 blomställning med två han- och två honax i blomning, 2 stråtopp i fruktsättning, 3 hanblomma med skärmblad, 4 fruktgömme i mognad med sitt skärmblad (4/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
