Crepis är nära släkt med Hieracium, men skiljes genom sin ytterholk av något utspärrade fjäll och sin rent vita hårpensel. Vår art, t. 44, har hög, rikbladig stjälk; dess blad likna höstfiblans och maskrosens rosettblad, men äro till sin smak milda och behagliga, ej beska. Till artens kännemärken hör, att de inre holkfjällen på utsidan hava små mjuka svartgröna borst och på insidan fina, vita, sidenglänsande hår. Frukten, fig. 4, har fintaggiga åsar och är tämligen stor i förhållande till sin pensel. varför den faller tungt till marken. Måhända sprides växten på grund därav mindre väl; den är en sällsynthet i Skandinavien, t. ex. i Skåne, vid Stockholm och Kristiania, i s. Finland o. s. v. På en plats där den inkommit, blir den snart mycket ymnig och sällskaplig. Dess lokaler äro åkerkanter och vallar m. m.
Tavl. 44. Fig. 1 jordstam med rosetter och stjälkens nedre hälft, 2 växtens översta del, 3 blomma (3/1), 4 frukt (5/1), jämte en starkare förstorad kontur av dennas ojämna åsar.
Förra Nästa Index Innehållsförteckning