Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Avviker betydligt från de föregående arterna genom sina dimorfa skott: dels blekbruna, klorofyllfria, alldeles enkla stjälkar med ett brunt sporgömmeax i toppen, fig. 2; dels gröna stjälkar, fig. 3, som ej alstra sporer, utan äro näringsorgan och till förgreningen och det allmänna utseendet komma tämligen nära E. palustre. Stjälkarna av det förra slaget uppkomma tidigt om våren, i april och maj, det senare slaget först under sommaren. Bådadera utgå från en långsträckt, grenig, knölbärande jordstam, fig. 1. Denna arbetsfördelning mellan vår- och sommarskott erinrar om förhållandet hos vissa tidiga vårfanerogamer, t. ex. hästhoven och sälgen, som likaledes tidigt om våren alstra föröknings- eller florala skott (ur övervintrande knoppar) och först längre fram de assimilerande skotten.
Åkerfräknet är ganska allmänt på odlade ställen, såsom åkerkanter, vägkanter, sandgångar och annan öppen mark, både på sand- och lerjord.
Tavl. 515. Fig. 1 jordstam med knölar, 2 sporbärande stjälk (våren), 3 assimilerande stjälk (sommaren), 4 sporgömbärande axfjäll (svag förstoring), 5 spor (stark förstoring).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
