Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Notblomstret eller notgräset växer i sjöar invid stränderna, på grunt vatten och helst ren sandbotten; det svenska folknamnet härleder sig därav att växten lösryckes vid notdrag och besvärar fisket. Arten är i Skandinavien den enda av sin familj och i både Sverige, Norge och Finland utbredd ungefär till polcirceln. Den blommar i juli och augusti.
Blomställningen, en gles klase, höjer sig över vattnet, men för övrigt är denna växt submers eller en undervattensplanta. Som ett ovanligt förhållande hos blad, som vegetera under vatten, kan anmärkas, att de bilda en rosett på bottnen, och som submersa blad pläga, äro de av mjuk beskaffenhet och ringa massa. De äro jämnbreda som gräsblad, men innehålla två stora, längsgående håligheter, så att bladskivan, om den avskäres på tvären, befinnes vara dubbelpipig. Örtståndet innehåller mjölksaft liksom hos Campanula.
Lobelia står nära Campanulaceæ, men blomkronan är tvåläppig och på baksidan uppfläckt ända till sitt fäste (fribladig) (fig. 2, 3). Ståndarknapparna äro sammanvuxna, fig. 4, 7 (jämför 57 Jasione).
Tavl. 58. Fig. 1 jordstam med bladrosett och stängelbas eller växtens submersa del, 2 blomklasen, 3 blomkronan (2/1), 4 blomma med borttagen krona och ståndarsträngarna lösgjorda vid basen för att visa de hopvuxna knapparna (2/1), 5 pistill (2/1), 6 märke (starkt förstorat), 7 de hopvuxna ståndarknapparna, sedda från blommans högra sida (15/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
